Esters alla dagar

Till alla er som aldrig trodde att ni skulle få se mig i läderklänning med tygslitsar: HAHAA, maddafakkers!
Den här lilla pärlan hittade jag på BikBok, väldigt trevlig måste jag säga.
På senare tid har jag blivit enormt svag för läder (dock inte läderlinnen och lädertights, något måtta får det vara) jag köpte aldrig den här, tack och lov.
Den är snygg och sitter bra.
MEN det kändes ungefär som att mosa sig genom ett sugrör i vakuum när man försökte pressa sig i denna kreation.
När jag äntligen fick ärmarna över händerna (mina händer är breda, inte stora... ännu ett Guds straff) gick inte blixtlåset att få upp. Håhåjaja, men efter mycket trixande och fixande satt klänningen som den skulle.
Det var enormt hett i den där jävla klänningen. Man blev liksom kondenserad.
Och sedan gick ju grejen inte att få av.
När jag väl lyckades, efter mycket bök (undrar om alla som stod på kö till provrummen trodde att jag utförde någon slags rituell "jag-har-läder-och-groovar-loss-för-mig-själv-dans"?) kände jag mig väldigt fri och obegränsad.
Läderbyxorna som också följt med in vågade jag mig inte ens på, jag ramlade ut helt omtumlad.
En upplevelse, så att säga. 


Ja, den satt bra. Men det VAR INTE VÄRT DET!


Ja, jag har turkosa hälstrumpor till svarta stuprör. Jag står för det.
Och posen är sjukt orginell. Naaat.


Halloween till ära har jag målat naglarna lite fint i orange och svart.

Jag är hooked på gammal punkprogg.
Nej, jag kan inget om genren, mobba mig inte. Jag hatar folk som kommer flygande från ingenstans så fort man uttalar sig om musik (eller kultur i allmänhet egentligen) och petar en i röven med alla sina kunskaper när de nogsamt framhåller att de minsann kan väldigt många tusen gånger mycket mer än en själv.
Sådana människor spöar jag upp.

Mentalt, vill säga.
Nu lyssnar jag på Nationalteatern. Personligen tycker jag att "Oäääää", "Viiiiin!" och "Speedy Gonzales" är typ de bästa namnen låtar kan ha. Inte lyssnat igenomjust dem än, men lita på att jag ska!
Att Ica-Stig sjunger är ju inte heller helt fel.

Jag börjar misstänka att jag inte är särskilt bra på att "ta hand om mig" för att citera Garnier.
Mitt oerhört näringsrika och välbalanserade mellis består av ett glas mjölk (med Arlakon på, ej att förglömma) och skorpor. I mängder.
Och jag orkar aldrig masa mig ut och springa. Man ser bara ut som en jävla retarderad soffa, röd som socialdemokraternas ros i ansiktet, lätt framåtböjd (för det är ju så jobbigt att jogga till Zinken, mhm gotcha!) och åtminstone jag lycka alltid springa in i ett gäng killar som glor på mig och som med säkerthet kollapsar av skratt när jag älgat förbi.
Jag simmar inte, dricker uppenbarligen för lite vatten, äter ungefär en tredjedels kvadrilion delat på hälften av all frukt jag borde äta, käkar godis lite hur jag vill och sitter MYCKET hellre framför datorn i fjorton timmar än tar en frisk promenad i skogen. Kan väl vara mysigt då och då. Men man åker inte ut till Björkhagen (ack, Björkhagen, du och dina lärarförälskelser) och tar en "rask promenad i 20 minuter" själv om man inte heter Inga-Lill och är född i början av 1900-talet. 
Alternativt är väldigt missunnsam mot sig själv.
Inte så att jag är rädd för att gå upp i vikt, det bryr jag mig inte om. Mest det att jag är ungefär lika vältränad som en räka.

En djupfryst räka. 
 

"I form med Anna Anka!" skriker rubriken i annonsen ut.
En rätt så överviktig man i blågula träningkläder och svettband runt pannan sitter i förgrunden.
Bakom honom ser vi en vältrimmad Anna Anka med tight rosa tröja, svarta slinkiga byxor och ett läskigt massmördarsmil på halv stång. Hennes hår faller perfekt och guldblonderat över axlarna.
Nu ska denna lätt störda Hallywoodmänniska alltså mobba folk till smalhet.

Fan vad jag längtar assooow!


Go ankan!

Jag har fått en ny kamera, vilket betyder att min blogg inte kommer att vara amatörmässigt "snodda-bilder-från-Google"ig. Dess dopnamn lyder Canon IXUS 105, men jag behöver något enklare. Namnförslag?

Här är alltså ett par smakprov - Gårdagens kameraöverhettning:


Så här glad blev jag när jag fick min lilla kamera.


Iris och jag busar.


Vera i ny pyjamas. Skiiiitnöjd.


Dagens kameraöverhettning:


Martina dansar. Jag tror jag skrattade i fem minuter.


Annas L-skade och hyll-ade näsa. Dåligt lärarskämt åsido.


Kikkis fina "jag-är-i-vakuum"-min. Vetefan vad siffrorna gör där.

Har gjort lite toaregler, eftersom min lilla härliga familj inte kan samsas om den stora toan (den lilla är bortglömd, stackarn!)

Toaregler

 

·       Om ljudet på knackningarna uppgår till 105 decibel, var vänlig och stig ut ur badrummet.

 

·       Läs inte om andra individer finns i lägenheten.

 

·       Tvätta händerna med tvål. TVÅL!

 

·       Häng alltid upp handduken på kroken om du slitit ner den, lägg den inte på tvättkorgen.

 

·       Om du duschar; stäng av vattnet när du tvålar in dig. Se till att mattan inte blir blöt. I händelse av ett mindre Stilla havet, torka för fan.

 

·       Den lila rakhyveln är Veras, den grönblå är Esters, den rosa är mammas.

 

·       20 cm toapapper räcker.

 

·       Spola i toaletten. Flush the toilet. Chasse d’eau. Tirar de la cadena. Smyva tualeta. Die Toilettenspülung. Chōng shuǐ cèsuǒ. Kusafisha choo. Wfy al-Ḩmāmāt. Secretum rutilant.

 

 

 

Faktiskt. Lite. Besviken över att INGEN kommenterade inlägget under. Visa åsikter, för fan!

Hej alla Stureplansmuppar!
I brist på intressanta ämnen tänkte jag ägna mig åt att prata om mina makeup-vanor.
Bered er på att ramla av stolen och få en stroke p.g.a min tråkighet. Res er sedan och få en stroke till, denna gång p.g.a min enorma amatörmässighet och brist på urdyra märken som bara säljs på NK.

Min standard består av ett par liten concealer (för att täcka alla finnar som oresonligt stannar i mitt ansikte), puder, rouge (från H&M, professionellt och så där - lite lyx får man väl unna sig?), mascara (det är nödvärn, annars sopas jag bara iväg av alla långa ögonfransar omkring mig) lite läppglans ibland och rättså skitmycket eyeliner eller kajal. Sistnämnda är det nödvändigaste, de andra klarar jag mig utan.
Jag har nämligen ganska små, ganska dryga ögon som jag försöker förtrevla genom att få dem att se lite större ut.
Vet inte om det går någe' vidare, men jag har ju i alla fall gjort mitt bästa.
Annars gillar jag läppstift, har hela tre stycken; ett snyggt och seglivat ljusrött, ett mörkrött som sitter kvar i all evighet och ett fjortisrosa från Stockholms Dansservice. 
Och som jag tidigare framhållit; det är allmänt WOHOOO att måla träd, blommor och löv på kinderna.

 
Nelly i sitt esse fotar mig i bildsalen. Ytterst seriös...

Jag läser en bok som heter "Flickan och skulden - En bok om samhällets syn på våldtäkt" av en kriminalreporter vid namn Katarina Wennstam.
Den är bra. Och alldeles fruktansvärt jättehemsk.
Sitter med gråten i halsen och ilskan pysande ur näsan lite omvartannat.
Vi är verkligen ett jävligt inskränkt litet släkte.
Jag har länge funderat över det här. Det här om när flickan faktiskt blir delaktig i brottet hon utsatts för.
Enligt mig är våldtäkt ett av de värsta brott en människa kan begå, och i princip oförlåtligt. Av samma grad som mord. Man förstör inte bara ett liv. Tänk efter; det är ett par föräldrar, kanske syskon, den bästa vännen, partnern, en faster och en mormor som också blir skadade för livet.
Det kan gå så långt att jag vissa dagar tänker att man borde kastrera alla våldtäktsmän (alltså helt ärligt!)
Vidrigt och ohemult, det är vad det är.

Så här är det; så fort man säger nej och den andre fortsätter är det en våldtäkt.
Det är fakta, och det går inte att vrida eller vända på. Och skylla på att offret eller gärningsmannen var full kan man bara inte göra! Det är då jag börjar tänka, för att citera Phoebe i Vänner; "what is up with the Universe!?"
Och inte fan spelar det någon roll hur flickan är klädd. Fleecetröja som nylonstrumpbyxor, det är fortfarande något vidro som tagit sig rättigheter han verkligen inte har.
Inte heller spelar det någon roll om flickan är en tjej som har många pojk/flickvänner bakom sig.
Slampor finns det inga, det är bara ett ord som män hittat på för att skaffa sig kontroll (läs "Fittstim")

Jag har en hjälte, och det är min kompis Anna som en gång blev antastad på en buss och som sedan, när hon skulle kliva av, ropade ut i bussen att "HAN DÄR ÄR EN SÅN SOM TAFSAR!" Det är sådant som jag inte glömmer.
Direkt efter ringde hon till mig och var helt skrattig i telefonen. Det var så himla härligt!

Okej, till saken nu då. För det första är det aldrig tjejens fel om hon blir våldtagen.
Vare sig det är av en svettig pubbeunge som går dit pitten pekar, eller av en läskig gubbe i slokhatt och draculamantel som hoppar fram ur buskagen i någon förortspark.
Allt är gärningsmannens fel. Det beror aldrig på henne. Och det här med att så kallade slampor inte kan bli våldtagna är RENA CRAPPIFIERINGSMUPPERIER! 

För det andra. Om du blir antastad; skrik för fan! Slåss, sparkas, skallas, spraya hårspray i ansiktet. 
HAN får faktiskt skylla sig själv. Han gav sig på en kvinna som inte har sänt honom några signaler. SE MEN INTE RÖRA, KILLAR. Och anmäl efteråt. Varför inte? Förtjänar inte han ett jääävligt långt fängelsestraff efter det han faktiskt gjort/tänkt göra? 
Idag är en sådan dag som det börjar luta åt att kapa snoppen av dessa män.    


Update: Nej, Anna. Det är inte i allmänhet männen som är problemet. Men det är nästan undantagsvis män som våldtar. Det handlar om dessa monster, inte om vanliga, fina killar.

Ett litet scenario som utspelade sig på teatern förra veckan.

Kille: Jag går först, för jag är man! (inte helt seriös, vi bortser från det...)
Jag: ¤%#"§*!?
Kille: Är du feminist eller?
Jag: Eh... ja?

Vi börjar prata om Feministiskt initiativ.

Kille: Det finns ju inga män i F!
Jag: Finns det visst, två av de ledande parterna är ju män!
Kille: Jo, men...
Jag: ¤%#"§*!?
Kille: ... de är bögar!
Jag: Vaf... är man inte man om man är bög eller!?
Kille: Nej alltså...
Jag: MEN DE HAR EN KUK MELLAN BENEN! DÅ ÄR MAN VÄL MAN!?
Tjej: Där satt den.

Jag har en väldigt konstig finnformation på höger sida av näsan. Det är liksom tre finnar i rad snett över varandra. Vad kan det betyda?
Herren skall födas ur min näsa? Matteprovet går åt helvete? Du har glömt att ställa in mjölken i kylskåpet?
Frågorna är många, svaren få.

Sitter i min ensamhet och äter solroskärnor och dricker mjölk (milk is ma' alcohol, baby!)
Låter rånyttigt och äckligt bloggigt.
Jag älskar att göra listor, kom jag fram till för ett tag sedan. Se inlägget nedan till exempel.
Gör man listor är det lättare att få bra flyt på inlägget. Så nu, mina damer och herrar, låt mig presentera...
BLOGGVÄRLDENS STÖRSTA KARAKTÄREEEER!

1. Miss Kawaii.
Varje morgon stiger miss Kawaii upp, fotgraferar sin nätta lilla frukost (gärna med en söt prydnadskatt eller ett par rosa plastblommor i bakgrunden) och klär på sig. Hon har alltid gulliga kläder; stora fluffiga kjolar, någon liten hatt eller en sjömanskrage. Miss Kawaii älskar allt som hon tror har med Japan att göra (ofta har hon inte ens varit där själv) - hon läser i princip bara manga, har ett hus fullt av roliga små grejor med tecken eller körsbärsblommor på och hon tar lektioner i japanska (alt. går omkring med en japansk ordbok i en väska i form av en cupcake.) Denna lilla person är omåttligt feminin och sockersöt, gör inte mycket väsen av sig och verkar inte heller särskilt begåvad. Hon har en kille eller en minimal hund som accessoar, och gillar att posa med ena benet lite busigt i luften. Dessutom är hon så liten att hon med säkerhet skulle kunna rymmas i en skokartong om det behövdes. Leader of the pack: Foki




2. Bloggdrottningen.
Bloggdrottningen är en person som majoriteten av svenska folket stör sig på. Av minoriteten är det ungefär en på tio som gillar henne, de resterande nio vet inte ens om att hon existerar.
Ändå propsar hon på att hon är störst, bäst och vackrast. Det finns enormt många bloggdrottningar som har sisådär två läsare och beter sig som om de har inflytande över hela svearike.
Bloggdrottningen har minst en gaykompis som hon ibland hånglar lite med, om det skulle vara bildbrist i bloggen.
Hon är ofta dryg och provocerande, men inte alltid.
Ibland kan hon ha helt befängda och i vissa fall smygrasistiska idéer. Hon älskar att bli uppmärksammad, och gillar att irritera sina läsare med meningar som "och sedan hände en aaasrolig grej men jag orkar inte berätta, hihi <3" eller "sen drog jag hem till sötnosen, gissa vem han är! Love yu" Hjärtan och blink-smileys förekommer i en oroväckande mängd på hennes blogg.
Den här tjejen är inte lika intelligensbefriad som hon ger intryck av att vara, men hon verkar tro att hon skulle förlora sina läsare om hon skrev ett inlägg med en vettig åsikt, eller en åsikt överhuvudtaget.
Bloggdrottningen gillar dyra märken, och berättar med en vidrig jag-är-rik-och-inte-du-nonchalans om sina så kallade fynd - det kan vara en skitful väska för runt 6000 :- t.ex. Leader of the pack: Kissie




3. Stureplansbögen.
Stureplansbögen behöver inte nödvändigtvis bo på Stureplan, men han gillar att hänga omkring Östermalm och steka. Ofta har han en så kallad nära relation med en Bloggdrottning, sanningen att säga så är det på grund av henne han lyckas hanka sig fram i bloggvärlden.
Hurvida han är homosexuell eller inte spelar egentligen inte någon roll, men han gillar att terrorisera sina läsare med tvåmeterslånga inlägg bestående av enbart fyllevimmelbilder, och då händer det att han syns tätt omslingrad med en annan kille (i en hiss eller i ett badkar till exempel) i bakgrunden, medan en Bloggdrottning eller en i allmänhet oidentifierbar tjej med minst J-kupor putar med läpparna i förgrunden.
Stureplansbögen lever upp till alla kriterier som norm-gay. Ofta studerar han och jobbar som modell vid sidan av. 
Det är inte helt ovanligt att denna person lider av någon form av skruvade utseendekomplex.
Hans favoritpose framför kameran är en fiskmun, ett segertecken och uppspärrade ögon, gärna tagen uppifrån.
Även här kan vi se en glimt av det vi tror är en stor och obehagligt gulbrun badboll men som visar sig vara en Bloggdrottnings ena tutte på vift.
Emellertid är Stureplansbögen ganska mycket trevligare än sina kvinnliga kollegor, även om det är ganska sällan han publicerar bilder han tagit med överentusiastiska fjortisfans. Leader of the pack: Amir och DennisM

Jag trivs inte med att vara osminkad.
Jag känner mig både för barnslig och för vuxen.
Vill ha mörka, eldiga ögon och passionerade röda läppar. WOHOOAA, dramatik världen, dra-matiiik!

Längtar efter att få projektet överstökat. Det är dock fortfarande precis lika perverserat najs att kunna gnugga sig i ögonen. 

Jahapp. Då var helvetet löst och elden likaså.
Imorgon har vi franskaprov i en smula luddiga verb, fraser och gloser.
Jag har faktiskt helt allvarligt (och då menar jag SERIÖST allvarligt) funderat på att en dag bara resa mig och stega ut ur franskaklassrummet. Och vägra komma tillbaka förrän min franskalärare låter oss parlez francais igen. För det får vi nämligen inte göra.

Franska har stigit i tråkighetsgrad.
(Jag gjorde en skitsnygg tråkometer, men datorn är uppfuckad och hjälper inte till.)
Nu slåss den med MATTEN om vem som är tristast. Ja fy fan, var är Universum på väg?
 

Här är jag INTE seriös. Tro inget.
Du känner mig inte...?

Det har gått en dag av den Sminkfria Veckan. Jag känner mig... konstig.
Av någon FERUKTHANSVÄERD (som det uttalas om man är kol) anledning.
Jag saknar att känna mig som världens babe dygnet runt. Säger vi.

Jag vet inte, men det känns som om det låg någon liten, klyschig och uttjatad mening i de där kajalstrecken.
Det är mest ögonsminket jag suktar efter tror jag.
Det var väl det som gav en smula karaktär. Dessutom är det jävligt najs att måla blommor över hela kinderna eller göra ett par kattiga Cleopatraögon bara för att man har lust.

Men jag ska inte bli en sådan kvinna som inte kan gå utanför porten utan värsta mejken.
Det positiva är att jag ser ut som naturen skapade mig... eller är det positivt? Huh.
Och så är det så jääävla skönt att inte behöva sminka av sig, eller vara orolig för att allt ska kladda ut sig och man ska stå där som en nyvaken trollkung.
Det går rätt jämnt ut, så att säga.

Är det bara jag som tycker att det är fantastiskt roligt/fyndigt/intelligent och så vidare att Ahlgrens bilar säljer rosa RATTAR? Ehe ehe ehe...
Och att pengarna dessutom går till bröstcancerforskning är ju inte helt fel.
Jag säger bara: VROOM, VROOM!

Yaoo, nu är det måndag igen.
Fyfan alltså. Egentligen, måndagar är världens mest onödiga dag.
Varför ska man ha en skoldag direkt efter helgen liksom?
Varför kan man inte typ få ledigt en dag till för att hämta sig från chocken över att söndagen är slut?

Så nu ska jag duscha, klä på mig och försöka få till en vettig frisyr.
Jag har bestämt mig för att ha en s.k. "Sminkfri Vecka", så inget slöseri med tid på spackel idag.
Sedan bär det iväg till matte i en timme. Intresseklubben kolliderar.
WOHOOO! DET ÄR DET HÄR SOM KALLAS LIVET!

"The Lumberjack Song"

Igår hade jag en minst sagt trevlig kväll.
Tjejorna Nelly, Kikki och Martina och lite senare även Mathilda stormade in en efter en med diverse filmer, Ballerinakex och trasiga tortilla-chips. Så landade de i mitt vardagsrum.
Där finns ingen soffa, så Kikki och Martina mosade ner sig i pappas gamla svarta fåtölj (Martina är den enda som får plats att sitta två i en fåtölj...) och jag och Nelly damp ner i Helmut (vår platta TV-möbel, ni vet) och så tittade vi oss raskt igenom Ponty Mython (vilken genast blev en storfavorit hos Kikki, Marty och Mathilda som inte sett dem förut) och She's the man medan vi proppade i oss chips, dumlekolor, mackor med kantarellost, kakor, äcklig smoothie och Fanta Exothic. 
Sedan satt vi bara där och pratade om en massa konstiga grejer.

Gud vad jag ska göra om det här. 

"Det finns 3 män med namnet Ester. Av dessa har 1 namnet Ester som tilltalsnamn."

Statistiska centralbyrån

Jag håller på att förvandlas till stereotypen av en man á la Homer Simpson.
Hasar runt i lägenheten i pyjamas och raggsockor, har inte duschat sedan igår (för att jag inte orkar) och dricker mjölk (dock inte direkt ur paketet) fastän jag har Hallonsoda-abstinens efter att ha läst Annas blogg.
Sitter i någon slags ostbågehållning framför datorn med sura små ögon - och jag vaknade ändå för ett par timmar sedan - och hetsbloggar.
Till mitt försvar kan man ju säga att jag faktiskt är nästan klar med reportaget, which by the way skulle varit inlämnat igår, men det kan vi ju bortse från.

Jag kanske håller på att förvandlas till en medelålders gubbe med hår på ryggen istället för huvudet, hjärtkalsonger och en ölburk i ena handen, som sitter nersjunken i en sunkig fåtölj framför en tolvtummare? 

Okej, min blogg är för närvarande 404 Not Found.
GAAAAAH! Frustrationen tar över min kropp.

Har ingen aning om vad som kan ha hänt.