Esters alla dagar

Hej. Nu är jag lite panisk här.

Jag har ett totalt ointressant liv ju! Ingen större nyhet. Men ändå. Det absolut mest intressanta och aktuella momentet för närvarande är att mitt knä har fackat upp sig riktigt ordentligt och hur jag än knixar lägger det sig inte rätt. Ack ja ack ja, svart och svår snart femton år.

Nej men seriöst. Jag har hittat en ny blogg. Olga i klassen under mig i min skola driver det här lilla guldkornet som såvitt jag uppfattat det är gravt underbesökt. Hallå liksom! Sen när är sofistikation, humor och livsglädje inte uppskattat? 

KOLLA WWW.NEQUE.BLOGG.SE

Ovidkommande emo-bild på mig med plattat hår och Nelly i smink.
Jag har bloggtorka. Har någon ett förslag på vad jag kan skriva om?

Av alla namn de har att välja mellan. De väljer att kalla det för aids-loppet.
Gillar idén, men är inte namnet lite... bisarrt?

Yo fuckers.

Nu har jag inget att skriva om, och jag är ego. Så vet ni?
Det blir en frågestund.
Jag har varit rädd för det här. Tänk om ingen frågar något, vad fail. Så nu får ni fråga, annars lämnar jag er här i sticket med en ojämt presterande blogg. 

Love cha.

 

Yoghurten har blivit patriotisk.

Pappa visade mig ett seriealbum vars författare han säkert känner eller nåt. Han trodde att jag kanske skulle gilla det, även om det var lite märkligt ibland. Om jag gjorde! Det är så jävla groteskt, och en del skämt är bara för mycket (jag undviker att publicera serien om pedofiltrollet Jean-Claude, t.ex.) men det är sjukt underhållande.

Om man är blå, höger, eller vad man vill kalla det, och lätt tar illa vid sig av kritik, oavsett om den är humoristiskt betonad eller ej, är det kanske inte så roligt eftersom albumet är genomsyrat av en vänsteranda utan dess like. 
Jag vet inte, en del tar ju jättelätt på sånt och ser förbi det.
I alla fall, här är några av de roligaste seriestripparna. 







FULL SYSSELSÄTTNING av Pontus Lundkvist

Jag har skjutit upp Martinas solglasögon i pannan, och en hårtott står rätt upp mitt på huvudet. Detta kommenterar jag, lite halvt på skämt.

Martina och Kikki: *skrattar*
Ester: Va, vad skrattar ni åt? Att den står upp? Men det gjorde den ju imorse när jag vaknade också.

Kul om man gillar as-B snuskskämt.

Nu har jag prövat den finska påskspecialiteten memma. Det är en slags kokt kaka gjord på rågmjöl och sirap. Oj, vad osexigt det låter, kommer jag på nu. Enligt mig smakade det ungefär som uppblött lingongrova, men förmodligen säger det mer om lingongrova än om memma. 
Det var liksom varken gott eller inte, rätt mäktigt dock så jag fick inte i mig hela min bit (vilken ej representeras av tomrummet i kartongen på bilden, kom ihåg!)

Lite roligt att pröva nya saker ibland i alla fall. Och in your face alla sofo-bloggerskor med blommiga skor som precis ska sätta sig på sina ommålade pallar och måla sina perfekta påskägg fint utan att spilla. 
Jag är mer hardcore än ni! 

http://www.youtube.com/user/MultiNostalgi?feature=mhum

Om du vill se mig videoblogga apropå Poetry Slam. Jag är en rätt dålig videobloggerska (ja, det är jag) men jag ska försöka göra det mer ändå. Man kan ju bara bli bättre, eller hur?
 

Då var det dags i år igen. Svetten lackar oss röda och mysäckliga innan vi träder upp på scenen, galer lite nervöst á la målbrott för att sedan sätta igång.
Förra gången gick det ju jävligt bra. Nu är det bara att tuta och köra, välkomna. Ska försöka lägga upp en länk också till Youtube när spektaklet är över, får anfalla och tvinga upp en kamera i ansiktet på någon gullig kompis.

Hörde också att Linn kanske skulle äntra Söder igen och vallfärda mot mig från Täby. Får man jämföra sig själv in a very ironic way med Mecka? Eller dödar det hela illusionen om att jag är en ganska normal människa då?

Klockan är 23.27, jag är trött och konstig. Ska försöka producera lite dikter eftersom jag går på natt precis som andra går på droger och följdaktligen gör bäst ifrån mig när ögonpåsarna släpar i marken och jag inte riktigt har koll på om det är löv på träden eller inte.


Förresten, såg ni Annie i Big Brother-publiken i söndags?

Varför låter alla killar som pratar i reklam-för-gymnasier-på-Spotify supersnobbiga?

Jag har de senaste dagarna dragit på mig en liten crush på Snook. Ni vet, Oscar Linnros i kombination med Daniel Adams-Ray.
Jag har haft båda lite halvhjärtat i min Spotifylista. Rätt många har väl det.
Men nu har jag upptäckt vilken fantastisk duo de faktiskt var. Låtarna är ju hyvens honkyplonkplonk. 
Jag är alltså nyfrälst Snook-fan. 

Jag: Gäller den här remsan fortfarande?
Killen i spärren: Är du snäll?
Jag: Äh, va? Öh, om jag är snäll? Javisst! (försöker stryka över med ett nervöst smil)
Killen i spärren: Jamendåså!

Och mitt leende gick från öra till öra.
Sedan berättar Nelly att han släppt förbi henne och hennes sms-biljett med ett rungande "DU ÄR GODKÄND!"
Jag var glad till dess att vi gick ner till perrongen och jag såg mitt livs första eventuella nazist stövla förbi i kängor och med rakad skalle och miliärjacka.

Jaja, sådana människor kommer och går, skitroliga spärrvakter består. Löjligt glad man blir egentligen.

- Skrivmaskin med tillhörande mystisk och tung väska. Lätt att jag ska sätta mig på tunnelbanan med den och skriva. Alla andra sitter där med sina iPads och små minidatorer och knapprar, och så kommer jag och bah "FJONKFJONKFJONKFJONK PLING".

- Två vintageklänningar. Från slutet av sextiotalet. Jag känner mig som en tekanneblogg med rosenbård.

- Smink. Ett palett med lila ögonskuggor, ett illrosa nagellack och likasinnat läppstift.

- "Här ligger jag och blöder". En mikket bra bok som ni skall läsa snarast.

- Smycken. Två par örhängen om jag inte minns fel.

- Ett ruligt kamerastativ som har ben och kan sitta fast på lyktstolpar och dylikt.

- En byxdress från typ sjuttiotalet.

- Monkiskorna. Som jag önskat mig. TJO!

- Med mera.

Två födelsedagar idag:



Martina, mitt älskade nytillskott i kompisvärlden. Alltid glad och trevlig (när du inte är sur, då är du asläskig!) alltid lika rolig att hänga med, fantasifull och begåvad. Tack för att du ställer upp på alla fina kostymfilmer. Grattis!

 

Anna, min älskade barndomskompis. Smart och rapp i alla lägen, rolig att diskutera med och med ett skitläskig trettonde sinne för mode... Tack för att du är så jävla rolig att göra osociala saker på ett socialt sätt med. Grattis!

Fackeltåg mot främlingsfientlighet och rasism. Sjudundrandes bajsnajs.
Jag, Nelly, Vera, Kikki , Isak, Puh och Matilda möttes upp (jag kom flåsande som någon slags inpackad, flåsig flodhäst) vid Slussen tillsamans med en massa arga Ung Vänster-mänchor (jag är rädd för Ung Vänster måste jag erkänna - fast jag gillar dem ändå), köpte röda facklor som verkligen inte ville tändas och marscherade med iskalla fötter, röda näsor och hesa stämmor ner till Medborgarplatsen.
Det är sådant jag gör på helgerna.


Kikki och Isaks demonstrationsminer.


"Jalla jalla, Sverige åt alla!"


Och facklorna brann i decembermörkret...

Jag bloggar istället för att göra läxorna. Fett busig man är! <3<3333<3
Angående bilden i förra inlägget. Sådant där är väldigt kul, tycker jag. Kan bero på att jag faktiskt har bra humor (nu är jag trött på tjatet om dålig humor - NI HAR NORMAL HUMOR, K-O-M I-G-E-N!) eller är helt åthelvete fel, efterbliven och retarderad.
Alltså; Loggor och rubriker!



Lite streetdance till det kanske? (Lärarhumor alt. buskis)


Det här är faktiskt bara konstigt om man inte fattar att man är inne på en hästavelshemsida.



Ajajajajaj.


Muckboot [mackbuuuth] Härligt ord, mest.



Radiostyrda tjockisar.


Så töntigt att jag faktiskt inte vet om jag ska skratta eller skratta.



Långsökt...


... och en smula mindre långsökt.

Jag lyssnar på Coke Xmas Anthem.
Riktiga julklappar var det ja. Inte en jävla mupp-Ipad som inte ens finns att köpa i det kalla Schweden ännu.
Inte heller ett par en mobil för femtusen eller en locktång "för storasyster". Vadå, hur ska man julrimma till den? (För jag godtar bara inte OnOffs förslag utan takt, reson och knorr)

Kära syster, det är jul
Här ska du få en smula kul (ful? smul? strul? fnul?)
Hoppas detta kan dig locka
Annars får du OnOff-killen plocka (smocka? krocka?)

Eller?
Japp, jag älskar julrim. Det är fansåmycketroligare att få ett fult inslaget paket med läskiga Jenny Lindström-inspirerade tomtenissar och ett dåligt julrim än ett perfekt och bröltråkigt paket inslaget av Lina i kassan på Akademibokhandeln herself.
Till saken. Riktiga julklappar ska vara finurliga och najsa. Eller apdyra. Men det roligaste är förstnämnda.
Hett efterlängtat;

ESTERS JULKLAPPSGUIDE I VERKLIGA LIVET FÖR OSS SOM INTE LEVER I SEX AND THE CITY-VÄRLDEN/ÄR KAPITALSTARKA/KAN KÖPA PRESENTER ÄVEN TILL SYSSLINGBRYLLINGENS SAMBOS EX KERSTIN I FALUN/BAJSAR PÅ OSS NÄR VI SER BABY BLISS NYA LOCKTÅNG/FÖREDRAR VINYLSKIVOR FRAMFÖR ABSOLUTE KIDZ FAST VI INTE ÄGER EN GRAMMAFON/OCH SÅ VIDARE:
(Det här blir ett inlägg lika långt som alla dina nervtrådar <3)


Till mor och far:


Rymdmat. Nedfryst och vakuumtorkat. Mm! (från www.coolstuff.se)


Till "bästa väninnan":



Fina broscher och örhängen. Finns typ varsomhelst.


Till småsyskon (0-7 år):


Vattenfärg! (Kan du sedan själv utnyttja...) Varsomhelst, men bojkotta BR är du snäll.


Till småsyskon (7-12):

 
"Harry Potter och De Vises Sten" av J.K. Rowling.
Eller nåt annat som inte handlar om vampyrer eller änglar.


Till mor-och farföräldrar:


Deckare. Finns ÖVERALLT. Bakom en frysdisk, i din bästa väns väska, runt hörnet...


SLUT TILLSVIDARE.