Esters alla dagar

Hej. Nu är jag lite panisk här.

Jag har ett totalt ointressant liv ju! Ingen större nyhet. Men ändå. Det absolut mest intressanta och aktuella momentet för närvarande är att mitt knä har fackat upp sig riktigt ordentligt och hur jag än knixar lägger det sig inte rätt. Ack ja ack ja, svart och svår snart femton år.

Nej men seriöst. Jag har hittat en ny blogg. Olga i klassen under mig i min skola driver det här lilla guldkornet som såvitt jag uppfattat det är gravt underbesökt. Hallå liksom! Sen när är sofistikation, humor och livsglädje inte uppskattat? 

KOLLA WWW.NEQUE.BLOGG.SE

Ovidkommande emo-bild på mig med plattat hår och Nelly i smink.
Jag har bloggtorka. Har någon ett förslag på vad jag kan skriva om?

Av alla namn de har att välja mellan. De väljer att kalla det för aids-loppet.
Gillar idén, men är inte namnet lite... bisarrt?

Yo fuckers.

Nu har jag inget att skriva om, och jag är ego. Så vet ni?
Det blir en frågestund.
Jag har varit rädd för det här. Tänk om ingen frågar något, vad fail. Så nu får ni fråga, annars lämnar jag er här i sticket med en ojämt presterande blogg. 

Love cha.

 

Yoghurten har blivit patriotisk.

Pappa visade mig ett seriealbum vars författare han säkert känner eller nåt. Han trodde att jag kanske skulle gilla det, även om det var lite märkligt ibland. Om jag gjorde! Det är så jävla groteskt, och en del skämt är bara för mycket (jag undviker att publicera serien om pedofiltrollet Jean-Claude, t.ex.) men det är sjukt underhållande.

Om man är blå, höger, eller vad man vill kalla det, och lätt tar illa vid sig av kritik, oavsett om den är humoristiskt betonad eller ej, är det kanske inte så roligt eftersom albumet är genomsyrat av en vänsteranda utan dess like. 
Jag vet inte, en del tar ju jättelätt på sånt och ser förbi det.
I alla fall, här är några av de roligaste seriestripparna. 







FULL SYSSELSÄTTNING av Pontus Lundkvist

Jag har skjutit upp Martinas solglasögon i pannan, och en hårtott står rätt upp mitt på huvudet. Detta kommenterar jag, lite halvt på skämt.

Martina och Kikki: *skrattar*
Ester: Va, vad skrattar ni åt? Att den står upp? Men det gjorde den ju imorse när jag vaknade också.

Kul om man gillar as-B snuskskämt.

Nu har jag prövat den finska påskspecialiteten memma. Det är en slags kokt kaka gjord på rågmjöl och sirap. Oj, vad osexigt det låter, kommer jag på nu. Enligt mig smakade det ungefär som uppblött lingongrova, men förmodligen säger det mer om lingongrova än om memma. 
Det var liksom varken gott eller inte, rätt mäktigt dock så jag fick inte i mig hela min bit (vilken ej representeras av tomrummet i kartongen på bilden, kom ihåg!)

Lite roligt att pröva nya saker ibland i alla fall. Och in your face alla sofo-bloggerskor med blommiga skor som precis ska sätta sig på sina ommålade pallar och måla sina perfekta påskägg fint utan att spilla. 
Jag är mer hardcore än ni! 

http://www.youtube.com/user/MultiNostalgi?feature=mhum

Om du vill se mig videoblogga apropå Poetry Slam. Jag är en rätt dålig videobloggerska (ja, det är jag) men jag ska försöka göra det mer ändå. Man kan ju bara bli bättre, eller hur?
 

Då var det dags i år igen. Svetten lackar oss röda och mysäckliga innan vi träder upp på scenen, galer lite nervöst á la målbrott för att sedan sätta igång.
Förra gången gick det ju jävligt bra. Nu är det bara att tuta och köra, välkomna. Ska försöka lägga upp en länk också till Youtube när spektaklet är över, får anfalla och tvinga upp en kamera i ansiktet på någon gullig kompis.

Hörde också att Linn kanske skulle äntra Söder igen och vallfärda mot mig från Täby. Får man jämföra sig själv in a very ironic way med Mecka? Eller dödar det hela illusionen om att jag är en ganska normal människa då?

Klockan är 23.27, jag är trött och konstig. Ska försöka producera lite dikter eftersom jag går på natt precis som andra går på droger och följdaktligen gör bäst ifrån mig när ögonpåsarna släpar i marken och jag inte riktigt har koll på om det är löv på träden eller inte.


Förresten, såg ni Annie i Big Brother-publiken i söndags?

Varför låter alla killar som pratar i reklam-för-gymnasier-på-Spotify supersnobbiga?

Jag har de senaste dagarna dragit på mig en liten crush på Snook. Ni vet, Oscar Linnros i kombination med Daniel Adams-Ray.
Jag har haft båda lite halvhjärtat i min Spotifylista. Rätt många har väl det.
Men nu har jag upptäckt vilken fantastisk duo de faktiskt var. Låtarna är ju hyvens honkyplonkplonk. 
Jag är alltså nyfrälst Snook-fan. 

Jag: Gäller den här remsan fortfarande?
Killen i spärren: Är du snäll?
Jag: Äh, va? Öh, om jag är snäll? Javisst! (försöker stryka över med ett nervöst smil)
Killen i spärren: Jamendåså!

Och mitt leende gick från öra till öra.
Sedan berättar Nelly att han släppt förbi henne och hennes sms-biljett med ett rungande "DU ÄR GODKÄND!"
Jag var glad till dess att vi gick ner till perrongen och jag såg mitt livs första eventuella nazist stövla förbi i kängor och med rakad skalle och miliärjacka.

Jaja, sådana människor kommer och går, skitroliga spärrvakter består. Löjligt glad man blir egentligen.