YO

Dag 13 - En bild från i somras i kombination med Dag 14 - En bild på dig från förra året  



Jag och Edith förra sommaren. Bilden är tagen av Jill. Tror inte att jag kommer sminka mig så svart i sommar. Det är ljust och fint ute, matcha liksom!
Edith är i alla fall så himla söt här.


Tack Kenya!

Samily Dress

Ååh. Den här klänningen hittade jag i vanlig ordning på Lagoms hemsida.
En önskelista börjar sakta utforma sig i mitt lilla enformiga huvud. Den toppas av produkter med adjektiven Daniel, Oskar och Snook framför.
Klänningen kostar i alla fall 1229 svenska riksdaler om jag inte minns fel.

Pappa jämför mina fjanterier med att pilla sig själv i naveln. Förmodligen ska jag inte tolka det positivt. Yeah, whatever. Jag har ju övergått från medelsval-stadiet till överhettad på noll sekunder. Jag kan klara vad som helst.

Maggan



Just det. Gissa vem jag och bruschan Martina stötte på igår?
Vi hade hänkat runt lite i le stad d'Stockholme och lattjat med gatkritor, sedan drog vi oss mot plattan och då kom Martina på att en viss skivaktuell Veronica Maggio hade signering på Åhléns. Vi bestämde oss för att checka lite om vi kunde få en skymt av människan.
Det fick vi, då det visade sig att hon hade en miniminispelning med tre låtar. Lite najs, hon är cool och förbonkat snygg. Sedan är hon jävligt bra live också.

Synd att vi inte hade skivan, men ändå en kul grej att se henne. Hon har ju "hookat med Linnrosen" också, som Anna uttryckte det.
 

Igår var jag högst upp, imorron är jag nedanför

Dag 12 - En plats du varit på



Vilken lol-fråga måste jag få kommentera. Men det är högst uppe i ett stort parsierhjul i Göteborg.
Jag reser inte mycket, kan jag säga. Men snart blir det Nice!


Genom Eld


Ni får en tuff bild av Martiew the almighty.  

När ni läser det här är jag vid någon brasa, förmodligen Riddarholmen, med mina fwändz Nelly, Kikki och Martina.
Glad valborg älsklingar!


Faller en falleralla.


Apropå faila.


Dag 11 - Någonting du oroar dig för

DAGS FÖR EN LISTA MOTHERTRUCKERS! (Ta av dig din truckerkeps.)
Jag är rädd/orolig för:

- Döden.

- Att bli en misslyckad person.

- Att göra bort mig inför skitcoola personer.

- Att sluta älska någon som betyder väldigt mycket för mig.

- Att trilla i klackskor.

- Politiken i Sverige.



Heja världen. Jag hatar dig.



Utan några om och men har jag nu utnämnt mig själv till världmästare i sugighet.
Varför då?

Jo, förstår ni små barn. Idag hade vi orientering på schemat. Jag har förföljts av den omedelbara karman idag och inte gjort någonting för att den ska komma på rätt väg igen.
Men bland alla tjuriga Martinor och uppgivna Nellysar tog jag mig samman och yttrade de vidrigt optimistiska orden "Vad tjänar det till att klaga?" (Visade sig få en In your face, Ester-effekt.)
De tittade på mig som om jag var typ kusinen från landet inne på Spy Bar.
I alla fall fjompade jag i sällskap med dessa surpölar ut mot Tanto. Eller, de andra ramlade liksom iväg lite artigt och diskret när samtalet kom in på Snook, så det var egentligen jag och Martina som gick och larvade uppspelt i hundra decibel om fina bilder och rolig musik.

Jag trodde att jag skulle klara orientering rätt bra nu. (Förra gången kom jag och Martina näst sist. Efter oss kom någon på kryckor, som bruschan minns det. Detta för att vi tappade bort oss, hamnade på ett kalhygge och började prata om salt.)
Men någon höll inte med mig i denna blygsamma lilla tanke. Nämligen Gud. Skaparen av Ester "Lokalsinnet" Berg, min anti-frälsare och ständige motståndare.
Det kan bero på starkare krafter att jag var så fruktansvärt ilsken där ute i skogen. Ja, Tanto i mina ögon är en skog, hej Söderfrillan.
Men man känner sig inte prima lajbans när man står uppe på en sten, med kartan rätt och ändå inte hittade den där jävla orange grejen man skulle stämpla med. Lösningen var att jag sparkade på en lykstolpe (och fick ont i foten, äkta seriefigursmanér), gav himlen fingret (som sagt, karma) och tänkte "fakk ju, världen". 

Sedan hittade jag den tillslut. Fint utplacerad mellan berget och ett rött staket. Det krävdes en förnedrande och smustig klättring á la dagis för att få tag på den.
Vem gör jag det här för? undrade jag lite. Inte mig själv, vill jag lova. Lokalsinne som en höna och konditionen av en lätt överviktig bäver. Det fungerar fan inte i kombination med ett endaste litet sandkorn.
Jag kan härma Nelly och säga "Ester Berg - en hårsmån från mord since 1996".

Sedan har man tydligen en NEGATIV INSTÄLLNING. Åhå. Tack mamma.

När jag blir stor ska jag skita i orientering och sitta på en parkbänk vid Årstaviken, fläska i mig munkar och flina sockerkladdigt mot joggarna. Det är för sent för mig - men rädda dig du!
Eller så säger jag som Daniel; När jag blir stor ska vi bo bland molnen. (klick)
Där slipper man förhoppningsvis orientera. Om jag nu får komma till himlen efter det här inlägget, vill säga.




Lavv ju

Dag 10 - En bild på någon du älskar



YOWSAAA! x2 (Jag vet att ni är trötta på mig.)



Just chillin' with mah fwäändz

Dag 9 - en bild på dig och din bästa vän

Inte för att skryta, men jag har väldigt många kompisar. Det lät som om jag skröt.



Överexploaterad bild, men det är typ den enda som alla är med på, där alla ser respektabla ut. Jag skojar bara. Hade någon höjt kameran hade ni fått se en kantig unge med flaxigt hår utan ögonbryn.
Det är i alla fall jag som har militärfärgade converses (inga kommentarer), till höger står Anna, sedan Katja, Emma, Annie, Edith och Linn. Tjejorna i min gamla klass, mina små stjärnor!



Sedan har vi ju den här dubbelvidriga bilden från förra våren. Kikki och Nelly ska också räknas till dem jag håller av mest.



Martina är min bruscha, min Snookfrände och min kompis i övrigt också. Precis innan jag kapade den där hopplösa pagen.



Ännu en obehaglig bild, från när jag fyllde tretton (shiiiit, vad länge sedan!) och precis hade fått en ny mobil. Saga och jag var ju tvugna att testfota lite... hrm. Jag hatar mitt trettonåriga jag. Saga är min äldsta kompis och hon betyder oerhört mycket för mig.


Sedan har jag många fler kompisar från kollon, gamla barndomskompisar och kompisar från diverse aktiviteter. Dem tycker jag också väldigt mycket om!


Köp en kaka som alla andra



Kommer ni ihåg Daniel Paris som var med i Ung och bortskämd?
Han har någon liten grej på The Voice, tror jag, han kommer dit och säger konstiga saker i princip.
Jag har alltid gillat Daniel faktiskt. Egentligen är han alldeles för extrem för min smak, och hade han varit tjej hade jag inte stått ut med honom i tre sekunder eftersom han är världshistoriens största fjolla, men nu tycker jag mest att han är gullig. Han måste med sitt föraktfulla "sossesnack" och sin valda bimbo-jargong tas med både en och två nypor salt.
Han är råkorkad visserligen, men sjukt bra underhållning.

Till saken. Dessa The Voice-klipp ligger alltså uppe på Youtube.
Kanske en tredjedel av kommentarerna lyder "jävla bög!" och "fan va gay". Hehe, kära människor, KLART SOM FAN DANIEL PARIS ÄR BÖG eftersom han valt den imagen.
Jag fattar inte grejen med att kalla folk för bög, som om det vore ett skällsord. Det kan numera närmast jämföras med att kalla en tjej hora. Jag kan faktiskt inte föreställa mig att bög skulle vara det värsta man kan vara.

Kom igen svenska folket. En uppgradering i ordboken för svordomar och skällsord?

För att jag älskar dig. Faktiskt.


Jag tjatar ut mina intressen. Men jag diggar Dannes min här.

Dag 8 - En ovana du önskar att du inte hade

Jag pillar mig mycket i ansiktet, equals lite finnar och sån skit. Det kan man ju önska bort.
Och jag babblar för mycket om mig och mina egna intressen - läs; alla mina kompisar är hjärtligt trötta på allt vad Snook, Daniel och Oskar heter.
(Jag borde bli fett mycket mer ödmjuk, annars kommer alla mina samtal sluta med "men gud, nu har vi ju bara pratat om mig hela kvällen, what about you dear?" och när personen börjar prata om något dundertråkigt, typ pappersmassa eller hosor från medeltiden kommer jag somna och klassas som socialt inkompetent i största allmänhet. Oj, rekordparentes.)

Men den jobbigaste ovanan är nog att jag har för vana att rätta till hårlockar, mittbenor och kläder på mina kompisar och påpeka sådär jobbigt att "du har läppstift i amorbågen" typ. Sedan petar jag in lappar i halslinningen också, så folk blir skiträdda och tror att jag lagt något i tröjan på dem.
Som om jag skulle älga runt och trakassera folk på det viset... fan, det gör jag ju kom jag på. Hej, tragik min nya kompis.

Egentligen är det ett tecken på kärlek med det KAN ju tolkas som att jag går omkring och bryr mig om sådana värdsliga saker hela tiden. Det gör jag, men jag stör mig inte på dem, reaktionerna kommer mer av en reflex.
Men bah såatte nivet nurå. 

Jag gör det bara för att jag älskar dig!  


Ska komma dit





Titta vem som pimpat sin stackars gamla nötta mobil till max!
Det började med "Snook" och den rosa triangeln. Sedan gick jag lite väl långt kanske, men jag är nöjd. Den var tråkig innan.

Det som står är en rad ur mitt favoritcitat "Vi vet inte vart vi ska men vi ska komma dit" för jag tycker att det stämmer så bra in på min tillvaro.


Frändz

Dag 7 - Bild på dig och en klasskompis



Det här är en bild av mig, Nelly och Isak innan vi marscherade mot rasism med Ung Vänster.
Tycker den är lite härlig. Jag ser skitlycklig ut och Isak och Nelly verkar som om de står och skakar typ.

 

Hälsa min Kirikou



Kirikou

Ack min Kirikou

Det börjar som en saga om kärlek

Vandrar nerför stranden

Vid floden Mascararand

En lördagskväll

Mörkt fram till där

Vattnet skär mot himlen för

Där i den horisonten

Vilar alla frågor i

Ett ojämnt samelsurium av andetag

 

Och Kirikou

Älskade Kirikou

Vill klättra uppför din vägg

En lördagskväll

Min Kirikou

Jag ska lämna mina sorger

Bakom ditt lena öra

Även om du sover min vän

Även om jag hör dina drömmar

Sväva in och ut mellan dina läppar

Din tunga dina tänder

Ska jag se dig och

Jag ska vaka över dig

 

Min Kirikou

Min Kirikou

Kunde jag måla skulle

Det här vara över min vägg nu

För dig har jag legat så stilla

På alla dessa båtar

För dig har jag seglat

Nerför floden Mascararand

Om lördagskvällarna

För dig min Kirikou

Ska jag slå

Och mitt hjärta också

 

 Ester 2011


Mäh.

Det är inte dag 6, men ändå – Typ av killar du faller för



Haha, skojar de? Daniel och Oskar, killarna från Snook som båda gjort solocomeback med dundersuccé är mina absoluta superfavoriter, alla dagar i veckan.  
Båda har checkar på de flesta av önskningarna, tror att jag i smyg anpassat min smak litegrann. Mysko.
Det här är inte en lista att bocka av, typ "check check check du är min drömkille!", det är mest små detaljer som jag gillar och eventuellt faller för.

Utseende

- Jag gillar att killar inte är så långa (Oskar säger att han är 1,72 och Daniel är 1,77), tycker det blir lite obehagligt när killar är typ två meter för jag känner mig pytteliten och sådant gillar jag inte.

- Fina ögon.

- Snygga axlar.

- Metrosexualitet är ett ord jag hittade på Wikipedia som typ stämmer precis in på hur jag vill ha det. Det är alltså en heterosexuell kille som månar om sitt utseende på ett mer "kvinnligt" vis, i grova drag. Jag tycker att killar bryr sig för lite, det är mycket lättare att hitta snygga tjejer. 

- Najs frisyr. Hör till de få som gillar lite långt hår. Plus att södermalmskotletten är så snygg att jag överväger att skaffa en själv efter sommaren.  


Person

- Humor, HUMOR ÄR LIVSVIKTIGT. Det är prio ett alla gånger, spelar ingen roll om den är elak, larvig eller lite i smyg. Att kunna skratta är ett måste för mig.

- Vänlighet. Såklart, men jag räknar med att det kommer tillsamans med humorn.

- Spontanitet.

- Sådan där genuin gullighet liksom, jättesvårt att förklara men jag tror att ganska många tjejer fattar.

- Tycker om mig inte trots att, utan för att.



Upptäckte precis att jag kommer sluta mina dagar forever alone. Happ, förlika dig med tanken, Ester.

Pheebs!

Dag 5 - En bild på någon du tycker är snygg



Har länge tyckt att Lisa Kudrow, som spelar Phoebe i Vänner är väldigt vacker. Hon har en speciell liten grace, ett fint leende och så gillar jag att hon är lång.
Sedan att Phoebe är en av mina favoritkaraktärer i alla kategorier har väl lite med saken att göra också.


SLICKÄPINNÄH



Det håller på att bli min grej lite att ha en klubba i munnen, gillar det faktiskt. Fyfan vad störigt egentligen. Kanske just därför.
Obehaglig fotomin förresten. Lite Foki-style. Typ "I'M GONNA EAT YOU NOW KIDSSSS."

"Hiphop som i gränder du bör undvika, och hiphop som att alltid ha en klubba i sin mungipa..."
Snook (såklart)


Jag vill dit igeeeen

Dag 4 - En bild på en tid som du saknar



Hej, jag heter Ester och jag älskar Daniel Adams-Ray. Varning för groupieflås och fjortistjafs.

Okej, det här är kanske inte precis någon era, men ett moment i mitt liv som jag skulle kunna gå tillbaka till "tusen gånger om" för att citera le Danne.
Daniel Adams-Ray på Cirkus, 24 mars 2011. Vi smög oss ner till ståplatserna och hamnade på fjärde raden. Det var helt underbart, skitsvettigt och med jobbiga människor som hånglade, tjejskrek och sjöng fult men det gjorde ingentig för det måste vara något av det underbaraste jag varit med om. Han är grym live. Plus att han 1) freestylade när en synth fuckade, 2) sjöng "Inga Problem", en av Snooks i särklass bästa låtar och 3) var sjuhelvetes vacker bara.

Efter konserten hade Daniel singering och jag fick en kram. AAAAAH!
Jag sade "du är helt grym" och han svarade "tack" och så fick jag en tröja och en affisch signerade.
Jag måste fått någon skruv tillfälligt lös för jag var liksom aldrig riktigt närvarande, tror att hela grejen blev för mycket. Anyway, jag skulle göra nästan vad som helst för att få se mänchan igen.



Om Limpan

Dag 3 - En barndomsvän du saknar



Linn, det är givet. Den jäveln flyttade ju ut till Täby och är fett busy hela tiden, så vi träffas ganska sällan.

Linn, jag saknar dina konstiga skämt, din ironi och hela konceptet du. Älskar dig.


Veriver (förlåt men det låter som knark)

Dag 2 - En bild på en person du vill säga förlåt till



Vera såg punkten på listan och tog sig själv som förslag. Eh, jaha.

Jag vill säga förlåt till min lillasyster Vera för att jag är så storasyrrig, dryg och lånar ditt puder utan att fråga.
(Vera föreslog att jag skulle be om ursäkt för att hon var bäst men det går jag bara inte med på.)


Videoblogg 2011-04-20



Snart sticker jag, ställer möjligen in något tidsinställt inlägg men jag är tillbaka om ett par dagar.
Nu ska jag vattna mormors blommor.

Take a picture!

Dag 1 – En bild på dig.





Det här känns nödvändigt. Det är en bild på mig vid Slussenkajen, iförd jacka, emilmössa och palestinasjal.
Jag var med Martina den gången och vi åkte till Odenplan. 

Jag gillar den för att jag inte ser helt blåst, flammig, muppig eller i allmänhet dum i huvudet ut. För en gångs skull.

 

Kulikul

Nu sätter jag igång igen, den här gången med en lista från gamla kompisen Toras blogg. Lite torka här, känner jag. Anyway, här är schemat. Go nuts Ester!


Dag 1 – En bild på dig.

Dag 2En du vill säga förlåt till.

Dag 3En barndomsvän du saknar.

Dag 4En bild på en tid du saknar.

Dag 5 En bild på någon du tycker är snygg.

Dag 6 – Typ av killar du faller för.

Dag 7 – Bild på dig och en klasskompis.

Dag 8En dålig vana du önskar att du inte hade.

Dag 9 – Bild på dig och din bästa vän.

Dag 10 – En bild på någon du älskar.

Dag 11 – Någonting du oroar dig för.

Dag 12 – En bild på ett ställe du vart på.

Dag 13 – En bild från i somras.

Dag 14 – En bild på dig själv för ett år sen.

Dag 15 – Någonting du ångrar.

Dag 16 – Någon du vill träffa just nu.

Dag 17 – En person du vill byta utseende med.

Dag 18 – En person som alltid ställer upp för dig.

Dag 19 – Någonting du vill ha just nu.

Dag 20 – Din favorit film.

Dag 21 – En bild på dig själv som är tagen utav någon annan.

Dag 22 – Din favorit årstid.

Dag 23 – En låt som får dig att gråta.

Dag 24 – En bild på någon i din familj.

Dag 25 – En bild på någon du aldrig kommer släppa taget om

Skolios rappar skolios


Far min satte upp röntgenbilden på min vägg. Jag tror nog att den ska bort. Nu, typ.


Jag har just masat mig hem från Huddinge Sjukhus.
Som jag sagt tidigare har jag skolios, sned ryggrad (som Kurt Cobain och Isabella Rosselini) och det här har varit ett störande moment i min vardag. Dels för att det leder till att min ena axel är lite högre upp än den andra, dels för att jag lätt blir trött i ryggen och dels för att det har tvingat ut mig till Huddinge en gång per halvår ungefär.

Ryggundersökningar är inte smärtsamma men rättså förnedrande, i alla fall om man ska röntga sig. Man måste ta av sig hälften av kläderna, ställa sig med näsa tryckt mot en skärm och invänta... fotografering. Av sin ryggrad.
Grejen är att de tar ut mig dit till tjottaheiti, väger mig, mäter mig, kollar ryggraden och bah : "Men vad bra."
Eh? Va? Sedan händer ingenting och man måste typ våldta deras telefonlinje för att få tid igen. Då gör de samma sak om igen och skickar hem en ännu en gång.

Men nu, till den goda nyheten. Jag behöver aldrig mer besöka Huddinge Sjukhus i ryggändamål, yey!
Tydligen är ryggfan på bättringvägen. Eller, som ortopeden uttryckte det, "det blir inte sämre". Och jag slipper kittlande kalla instrument mot min stackars lilla rygg. 
Däremot fick jag också höra att jag både var "ganska mager" och "lite plattfotad". Plus att det var en stor besvikelse när det visar sig att jag är 169,9 cm lång. Jag som trott att jag är 1,70! 

Hm, får ränna upp till himlen i sommar dårå. 
 

That's what she said



Jag har skjutit upp Martinas solglasögon i pannan, och en hårtott står rätt upp mitt på huvudet. Detta kommenterar jag, lite halvt på skämt.

Martina och Kikki: *skrattar*
Ester: Va, vad skrattar ni åt? Att den står upp? Men det gjorde den ju imorse när jag vaknade också.

Kul om man gillar as-B snuskskämt.


Shoppa lagom

Haha, med inlägget under börjar det här likna en riktig betydelselös och tråkig blogg. Kanske det är också. Har nu suttit och garvat stenhårt åt Oskar (Linnros, alltid) som besökte Knappen och Hakim på NRJ. Han får lite oanständiga förslag av Hakim. Men så är klockan rätt mycket också, jag är lättroad vid den här tiden på dygnet.

Mamma och pappa gör om i Iris rum som en födelsedagspresent. Vilket har inneburit total uppfuckning av hela mitt rum (som ligger vägg i vägg med hennes). Så nu har jag TV:n och datorn här inne (innebar en obehaglig surprise när jag kom hem från Martina idag, vill jag lova). Asjobbigt att ha människor rännande här hela tiden. Å andra sidan har jag och datorn lite kvalitetstid såhär på kvällskvisten. Öppet för misstolkningar.

Det jag skulle komma till var att jag faktiskt har shoppat. Ganska ordentligt, och gud vet hur länge sedan det var. Hittade en massa najsa kläder till rimliga pris. För att jag är ekonomisk och cool. 
Och för att mamma betalade. Usch, jag känner mig som en curlingunge. Men nu är jag en fin curlingunge i alla fall. Anledningen till att jag inte skriver pris är att jag tycker att det är helt irrelevant. Fina kläder behöver inte kosta. Om någon ändå är sugen på att kolla priser kan man göra det i affärer och på hemsidor.     



Var lite inspirerad av Daniels jättefina kappa när jag köpte jackan under.



Beige vårjacka - Monki 
Randigt linne - Monki
Unisexbyxor - Weekday  



(Vi bortser från att minen är fett bajsnödig. Jag är inte fotogenique alls.)

Grön manchesterkavaj - Myrorna
T-shirt - H&M
Köpte även en likadan t-shirt i mörkblått och vitt.
(Hatten är en gammal herrhatt och kjolen kommer från Indiska.)


Jaha, det var typ det. Inte skrivit ett sådant här inlägg på år och dag. Enjoy typ.  




Vindruvskrig



De här två anonyma yuppiesarna har jag tillbringat dagen med. Gissa vilka?
Självklart är det Martina och Kikki (som, folk som fattar trögare än en elefantröv, jag tycker mycket om) som steker. I solen, cause it's sunny baby!
Vi picknickade på vårt sätt (kladdkaka, skratt, hutlöst dyra chips, gräsfläckar, solglasögon, kamerabomb, vindruvskrig, platspåsar i vinden...) i Skånegläntan.
Vi saknade Nelly som är i Bergslagen. VARFÖR? Vad är det för fel med Bergslagen, den suger upp hela min umgängeskrets. Som en annan vampyr.


Jag känner att sommaren kommer smygande. 


(Jag kände mig lite mobbad eftersom jag inte hade egna solisar, jag lånade Kikkis and felt... obehaglig. Som ni ser fick jag inte ha dem i fred sålänge, Kikki den jäveln tar tillbaka dem i nästa sekvens.)




 

Somliga går i blommiga skor



Obehagligt hur långt de där Sofo/tekopps/blommigaskor-bloggerskorna kommer. De är inte ens orginella längre, alla har liksom samma gulliga prickar och rosetter. De tar sakta över blogg.se's förstasida...


Dagens yttrande



Kikki:
*smäller mig på rumpan*
Jag: Men hörrö, har inte du någon kille att göra det där på?
Kikki: Amen det är ju bra med lite alternativ!


Det är så rätt gumman.


Memma motherfuckers!



Nu har jag prövat den finska påskspecialiteten memma. Det är en slags kokt kaka gjord på rågmjöl och sirap. Oj, vad osexigt det låter, kommer jag på nu. Enligt mig smakade det ungefär som uppblött lingongrova, men förmodligen säger det mer om lingongrova än om memma. 
Det var liksom varken gott eller inte, rätt mäktigt dock så jag fick inte i mig hela min bit (vilken ej representeras av tomrummet i kartongen på bilden, kom ihåg!)

Lite roligt att pröva nya saker ibland i alla fall. Och in your face alla sofo-bloggerskor med blommiga skor som precis ska sätta sig på sina ommålade pallar och måla sina perfekta påskägg fint utan att spilla. 
Jag är mer hardcore än ni! 


För att jag är obeskrivligt cool



Blev löjligt jävla glad när jag hittade det här linnet på Lagoms hemsida.
Lagom är Daniel Adams Ray's märke som han driver med två andra människor som jag inte kan namnet på, och de har väldigt fina saker som tyvärr skulle kosta alla mina skjortor. 700 spänn kostar det. Håhåjaja. 
I alla fall hade Daniel det här plagget när han uppträdde på Cirkus den 24 mars (jag kom, jag såg, jag kramade!). Han är ju dösnygg, och jag hoppas att hela linnets uppenbarelse kanske absorberar lite av dösnyggheten till mig - gudarna veta att jag kan behöva det. Sedan är linnet självfallet superfint, egentligen inte något jag skulle hittat själv, men eftersom jag är som jag är... tja, snyggt är det i alla fall.
Etta på önskelistan strax efter alla skivor.

Jag är besatt av både Daniel, Oskar och hela Snook-halabaloet. Min orange vägg har blivit ett altare för små och stora bilder, två affischer (varav en singerad med "till Ester bäster") och tidningurklipp. Över spegeln står det skrivet "JAG VET INTE VART JAG SKA MEN JAG SKA KOMMA DIT". 

Allt detta för att jag är så obeskrivligt cool. 


Humorn är utsvulten


Apropå humor.

Min humor är undernärd. Det här vet jag eftersom att de tre saker jag idag skrattat åt är

1. En tjock och rolig bebis på kaféet där jag praoade (aaaah, heeeelg!) som hade kinder i hela ansiktet - jag skojar inte - och satt och sprattlade med benen och hade en tofs mitt på huvudet och drack ur en nappflaska och var sådär dundersöt bara.

2. Oskar Linnros' lilla bakgrundsprat i "Älskling jag är hemma nu", vilket jag redan skrattat åt X antal gånger innan. Jag älskar honom av hela mitt lilla skadade reahjärta. 

3. En svan som kom springande över vattnet när jag åkte över bron från Skansen, äkta Jesus-style.


Alltså, jag kanske borde stänga in mig i ett elskåp och typ lyssna på "Superfitta", incijera lustgas och kolla på någon fakkad mix av Monthy Python, Parlamentet och Vänner tills absinensen går över?  


Förlåt förlåt


Lilla superprinsessan Ester, kring 4 år.

Nej, det blir inte så mycket bloggerier den här veckan och kommande vecka i och med att jag har prao. Men jag ska försöka att skriva så mycket jag kan ändå, förmodligen ganska mycket i Tussilagobarn.
Jag håller på med någon slags diktsamling (för att jag är pretto, ingen idé att diskutera) så det tar mycket tid, men ger mycket poesi. 

För er som är intresserade ska jag nu gå och fläska i mig billig choklad och vispad luft till något lämpligt Vänner-avsnitt. Forever alone var det ja.




Man är väl cool!



Idag har jag och Martina tagit en långlånglång promenad.
Började vid Södra station, upp mot Ringen, tillbaka mot Slussen, sedan till Mariatorget. Sedan vandrade vi nerför kajen bort mot Sergels och så bestämde vi oss för att stalka S.N. dubbel-O. K.-killarna. Så det gjorde vi, kollade in i diverse trapphus och favoritbrunchställen. Såg dem inte, tyvärr, men det gick bra ändå; vi åt varsitt paket 9-kronors Euroshop chocolate chip cookies och solade lite, det är ju så jävla skönt ute.

Men att prata i fem timmar om två personer (vilka man jämför med Mecka och Eiffeltornet) är säkerligen inte särskilt sunt. Yeah, whatevs. Vi är ju lyckliga. 

 

God morgon peeps



Alltså, om det här inte är en morgonfrisyr av högsta klass vet jag inte vad. Vaknade alltså upp igår morse med någon slags pårökt 60-talspuff på huvudet. Och hur mycket jag än försökte funkade varken hot, vax eller böner, ett par små hårtottar stod envist på ända dagen lång.  

Poetry Slam i torsdags gick förresten ganska bra. Jag vann inget, men det var extremt hög kvalité på de flesta bidragen så vad ska man vänta sig. Har ju ett år till på mig, eller hur.
Men grattis Isak, som vann åttans pris i alla fall. Och grattis alla ni andra som fick utnämnanden.
(Försök till att vara storsint. Jag är bitter egentligen, men vaddå. Man kan inte få allt.)

Nåja, jag hade i alla fall väldigt kul. Tack ni som kom och tittade, det betydde mycket för mig!
Jag lägger upp båda dikterna i min andra blogg snart, kolla där.

RSS 2.0