Esters alla dagar

Fortsättning från föregående inlägg.
För att kunna läsa VeckoRevyn och Frida beräknas du

- Vara kvinna, tjej, female eller vad fan vi nu är.
- Vara straight.
- Se relativt bra ut...
- Bry dig om din vikt och kunna den till minsta gram.
- Vara feminin. Alltså undfallande, fnissig och i fjantig på alla vis.
- Gilla att "ta hand om dig själv".
- Vara intresserad av smink.
- Uppriktigt vara sugen på att veta vad sommarens trendiga färg blir.

Uppfyller du dessa krav är det fritt fram.
För de tidningarna riktar sig till sådana tjejer. Som finns, men de är för de mesta rätt trista.
Lägg märke till. Jag sade INTE "alla som läser VeckoRevyn är aptråkiga". Jag sade att tjejer som är precis så som tjejer förväntas vara slösar bort sin dyrbara tid på att vara kvinnor.
Att vara kvinna är grymt jävla najs. 
Vi har fördelen att vi om vi har lust faktiskt kan sminka och klä upp oss lite som vi vill.
Vi har också ett större urval av plagg, t.ex. kjolar och klänningar, korta shorts, figursydda jackor med mera.
Vi har större frihet i hur vi kan bete oss, eftersom vi inte automatiskt blir fjolliga om vi sitter med benen i kors.
Jag älskar att vara tjej. 

Men det finns gränser.
 

Ser ni i hörnet. Jonathan Fagerlund... hihihi!

Kom på mig själv med att sitta och läsa i en Frida-tidning nyss.
Ja, jag gillar tyvärr att läsa sådana tidningar. Fast jag avskyr själva konceptet tjejtidning.
Visst finns det människor som vill ha inspiration när det gäller... stil? Men...
Alltså, det känns egentligen inte som om Frida, VeckoRevyn och liknande uppmanar en att vara lite hur man vill när det gäller smink och kläder.
Egentligen är det väl mest "Brunbeiget och glittrigt är höstens senaste trend. Och for gods sake - glöm inte marsvinet under armen tillsamans med ett par läckra stickade skinnhandskar, det är den hetaste accessoaren just nu!" Och när det gäller smink är det ofta "naturligt i jordnära färger" som gäller.

Mode är väl roligt, men faktiskt får det vara någon måtta. Ta inte på dig något bara för att det är mode.
Köp inget du inte vill ha bara för att det är mode. Och bli INTE! INTE! INTE! slav under modet.
Gör något drastiskt. Det tipsar Linda Skugge om i Lilla Ångestboken (läs den omedelbums!)
Typ ha knallrosa ögonskugga upp till ögonbrynen, eller köp ett par blommiga stövlar.
Gör vad du vill; sy om gamla kläder eller färga dem, sticka och virka och lappa eller inhandla bara sprillans nya kläder. Men se inte ut som alla andra.
Var så som du är bekväm med att vara. För det är det bästa i längden.
Och har du kompisar som är tillräckligt dumma i huvudet för att dissa dig för att du inte har samma nitsandaler som dem, är det väl deras eget problem (inskränkta små fjortisungar...) eller hur?

Jävlar vad pepp det här blev... 





 

Sur le banc.

Det här scenariot utspelar sig VARTENDA tisdagskväll:

Mamma: Har ni några läxor ikväll då?
Jag: Shithelvete avgrunders bajskorv! Vi har ju franska imorgon... Och jag har inte tränat!
(alternativt så har jag glömt den i skolan)
Mamma (eller pappa): Men Ester, ibland är det som om du VILL glömma läxan!

Okej, det är väl klart som fan att jag vill glömma franskaläxan.
Get out of my life biatch, liksom. Jag hatar franska, det är aptråkigt.
Man måste gå upp medan tuppen fortfarande snortar i sömnen och klä på sig, duscha, döda ett par finnar, sminka sig (jag är inte beroende... bara nästan), borsta håret och tänderna och äta frukost i någon slags zombiedvala.
För att sedan förväntas flyga till skolan på lätta fötter och komma i tid i allmänhet.
Det är för mycket krävt - sådant går helt enkelt inte. Inte för mig. Gnäll gnäll.
Och när jag väl är i franskaklassrummet sitter jag instängd där (kvavt och hemskt) i två timmar så när som på en PYTTELITEN rast som nästan inte räknas och måste lära mig franskaglosor. Om ishockey.
INTRESSEKLUBBEN VIBRERAR OCH KOLLIDERAR!

Inget är min franskalärares fel. Hon är inte den elakaste man kan ha... vi drar bara så ojämnt att det visslar om det. Jag vet inte vad det är, men jag skulle gärna prata lite franska. Någon?
Inte bara få franskaboksdamm i näsan av allt glosläsande.
Gloser bli min dööööd, folk!

Missförstå mig inte, jag gillar franska språket. Det är väl mest det att jag inte är så ambitiös som jag själv och min franskalärare önskar att jag var. Och franska hade väl varit kul. Om jag hade gjort läxan i tid...

Je déteste le Francais! Ou peut-être pas...

Det är höst. Jag märker det nu.
Jag kommer ihåg dikten Anna skrev förra året. Jag tyckte om den så mycket.

Löven föll från träden
De var trötta på att hänga upp och ner
Skyll på hösten du
Men jag har faktiskt frågat

Vet inte vad det är med den, men jag blir helt sötglad när jag tänker på den.
Höstmarknad på Skansen idag, ramlade runt bland luddiga vantar, godisstrutar
och sjaletter med Edith.
Vi slogs med säckar, brottades i halmhögar (är det bara jag, eller låter det helt fel?), pillade på tvålar
och åt kroppkakor.
Det är liksom tradition att jag och Edith går på höstmarknad tillsamans. Utan denna person skulle halva nöjet vara försvunnet. Tyvärr missade vi den roliga lek-gruppen som brukar skutta omkring i leran.
Jaja, allt kan man väl inte få...

Funderar allvarligt på en liten frågestund faktiskt, eller känns det totalfel i min genre?
 

Tusch
Tusch
        Tuschmustasch
Lössläppt någonstans
I Universum
                Ingen förstår

Med kalla fötter
Och lite
         EYELINER
att    anförtro    sig   åt

Vacker?
Ja kanske här uppe

Något svävar
Vid horisonten
Eller kanske Jordens 
                  bottersta 
                     topp

Vinkar
Blöder
Skrattar

En fågel
Förhoppningsvis

                       Det är Jag

Jag i ett nötskal. Jag ser ju precis så ihoppressad ut som
man skulle vara om man mot all förmodan befann sig i ett nötskal.

Om inte mitt allra första inlägg (förutomutom det där "Välkommen till min nya blogg!"-inlägget som automatiskt fuckar upp hela ens image) var tillräckligt informativt så kan jag glädja eder med lite mera maffig (och onödig) fakta om mig, bloggdrottningen (självutnämnd, dock - men det räknas!)
Jag har helt taskigt och kriminellt tagit den här från Anna. Men känner jag den bruden rätt blir det inte någe' smisk imorrn. Hon blir inte arg för sådana saker. Hoppas jag...

Namn: Ester. Med efternamn och allt.
Kallas för: Ester. Astråkigt, men sant.
Stjärntecken: Lejon.
Höger eller vänsterhänt: Höger. Det börjar luta åt "precis som alla andra".
Piercingar: I öronen.
Tatueringar: Helst inte.
Längd: 168 cm.
Skostorlek: Fakkin' 40 :D 
Hårfärg: Gult. Naturens verk.
Fräknar: I mina drömmar.
Motto: Växlar. "Ät choklad om du är ledsen" funkar oftast.
Önskar du att du bodde någon annanstans? Nej. Jag älskar Stockholm!
Tycker du att du är attraktiv? Ibland.
Dricker du? JA! JAG FYLLEFESTAR VARJE LÖRDAAAH! Naaat.
Röker du? Nej. Och det finns tusen anledningar till varför man icke skall röka.
Vilket schampo använder du? X-tras. Lite mesigt sådär.
Vilken parfym använder du? "Aqua Lily" och "Sparkling Apple" från Bodyshop.
Vad är du rädd för? Jobbiga saker.
Gillar du att tvätta? Om det är varmt i tvättstugan.
Gillar du berg- och dalbanor? De lagom läskiga. I stil med typ Jetline. Jag är sååå död.


Favorit…

Låt: Beautiful Ones - Suede
Sak att göra: Skratta.
Sport: NEJ!
Dryck: Mjölk.
Kläder: Antingen eleganta, roliga eller "tuffa". Yo.
Bil: Porsche baby! Nej. Något helylle.
Serie: Vänner. LÄTT!


Har du någonsin…

Gråtit över en pojke? Faktiskt inte.
Gråtit över en flicka? Kompisar - ja!
Ljugit för någon? Men jaaa.
Varit i slagsmål? I BH-bandssnappning med Anna.
Blivit arresterad? Yes box. För jag är så jävla brottslig.
Träffat någon från internet IRL? Ja. Från "Lilla Hogwarts". PAHAHA!

Antal…


Gånger du varit kär? Två gånger. Tror jag. 
Gånger ditt hjärta brustit? A thousand times, dearest.
Hjärtan brustet på grund av dig? Triljarder. I min lilla värld. Charmig jag är va?
Tjejer du kysst? Naha. Inga.
Personer från grundskolan du fortfarande har kontakt med? Sju.
Gånger ditt namn varit med i tidningen? Tre om signaturer räknas.


När stiger du upp på morgonen? Sju - halv åtta.
Vad är du allergisk mot? Inget - jag är en friskuuuuz!
Använder du hårspray? Yes. Men det hjälper inte mot mitt hår.
Salt eller socker? Salt. Jag är saltoman. Eller kanske saltofil.
Vad dansar du till? Allt som går att dansa till. Och så krävs det att ingen annan är närvarande.
Stockholm är… riktigt jävla asnajs.

Det är sådant som är värt att veta om mig.
Tycker jag själv i alla fall. Men det kan bero på att jag är en liten självupptagen töisa.

 

Klickar runt lite grann på datorn, bloggar och uppdaterar sig i allmänhet. Och så tillslut till det roligaste - fejan!
Med en nästan löjligt spänd förväntan loggar man in. Man trummar glatt på skrivbordet medan sidan laddar.
Så dyker den blåvita headern upp...
Och hela ens Facebook-sida är helt plane. Inga roliga röda rutor någonstans!
Klassiskt scenario hemma hos Ester. Det jag är på vippen att göra är följande;

a) Döda. Vad som helst.
b) Banka till datamusen, våldsamt trycka in alla knappar på tangentbordet, bita av alla sladdar, välta hårddisken och slänga dataskärmen genom fönstret.
c) Sucka sorgset och lämna datorn åt sitt eget öde.

Varför blir man så fantastiskt frustrerad när det inte händer något kul på Facebook?
Om jag fick som jag ville skulle det dagligen komma upp nya fula bilder, roliga statusrader och najsa diskussioner i diverse forum. 
Men nu är det inte så. Så jag får nöja mig med att försöka hitta på något lagom fyndigt själv att skriva i statusraden.

Jag har eventuellt dragit på mig en bihåleinflammation.
Känns ungefär som något slags vakuum bakom ögat, genom ena näsborren och upp i hjärnkontoret.
Hade jag varit äldre hade jag tröstat mig med blaskigt vin och choklad.
Nu har jag frukt att anförtro mig åt. Eftersom jag ätit upp allt tröstgodis jag hade.

Äsch, livet är hårt! sa stenen. Det är ju inte cancer liksom (titta, äckligt bajspositiv!) utan bara en vanlig jävla inflammation (which I by the way inte kan skilja från infektion, what's the difference?) 

Val idag. Kommer Sverigedemokraterna in i Rikstan tänker jag sätta mig i ett hörn och tjura (eftersom det kommer att påverka vårt samhälle så sjukt mycket). Håller tummarna för en rödgrön regering och kanske vår första kvinnliga statsminister.
Men jag är för lat och för feg för att följa valvakan. Kan jämföra känslan lite med finalen i Idol. Lagom simpelt sådär. Jag kommer bara sitta där i vår platta rosa TV-möbel, vi kan kalla den Helmut eftersom jag inte kan stava till dess riktiga produktnamn, och gråta när Alliansen stiger i kurs.
Ja, för sådan är jag.

Jag gör mig startklar.
Fäller ut mina vingar med ett dån som får hårtestarna att fladdra och piska mig i ansiktet.
Tar sats. Länge. Står och väger på foten och räknar tyst för mig själv.
Världen står stilla omkring mig. Bara dammet tar sina sällsamma danssteg i luften vid mitt öra.
Och dammet är tyst.
Så tar jag ett djupt andetag och springer. Jag springer snabbt och lätt (fastän jag bär skyhöga klackar) och så lyfter jag. Svävar lite på ögonblicket. Riktar in mig på målet ett par meter framför mig.
Spetsar till min näsa, spänner benen, sträcker fingrarna bort från mig.
Glidflyger en bit över marken. Och får tag på hatten.
Kramar den. Mina rödmålade klor borrar sig in i den sympatiska, grå filten. Som inte ger vika.
Landar och tusen moln stiger runt mig. Hatten gnistrar när jag andäktigt placerar den över min glödande panna.
Den lilla lappen i brättet förkunnar ilsket;
REPORTER - PRESS
Och jag ler och trycker pennan i min hand.

Jag ska intervjuva Anni om hennes planer att bli modell.
Väldigt najs, om jag får säga det själv.
Så nu är jag alltså reporter ute på fältet. Spenandä!

... till en värld full av trams.
Visst har jag en trevlig design? Anna fixade den i all hast. Du är bäst, AJ!
Hon lyckades välja den näst näst fulaste bilden av mig på Facebook. Jag har inget att klaga över!
Man ska bjuda på sig själv, de är A och O. I min lilla värld.
Och här är det jag som är enväldig regent, alla andra är schackpjäser i mitt herravälde.
Kan ju varna er - tror inte jag är en bra diktator.
Dock råder här yttrandefrihet. Oftast. Fast jag bestämmer i vilka sammanhang.

I dessa sammanhang gäller käftenförhinder;

1. Rasistiska uttalanden (de hör hemma i en ful mustasch i Tyskland för länge sedan!)
2. Sexistiska uttalanden (jävla mansmupp där!)
3. Klagerier. Jag hatar när folk gnäller över vad jag gör.
4. Snobberier. Sluta upp med att skryta, din diva. Du är inte värd det. Det är enbart tur att du fötts rik.
5. Äcklerier. I allmänhet. Jag hatar äckliga människor.

Sitter och tittar lite slött på valkampanjen.
Alla politikernas innersta muckla visar tänderna och reser rygg, men ansiktena ler eller stramar åt alla håll.
Gud, de är ju så sjukt karismatiska hela bunten. Jag är rödgrön.
Har inte du med och göra, och ingen bryr sig eftersom jag i skrivande stund är blott fjorton "jordsnurr" som en hurtfrisk elvaåring skulle skrivit i Brevvänner-spalten i, låt oss säga, KP 6 år 2003?
Okej. Jag har gjort vissa noteringar.

1. "Vart tog Hägglund vägen!? Han var ju bakom Ohly nyss..."
2. "Meeen... gråter Mona Sahlin?"
3. Alla politikerna bär kavaj UTOM Olofsson som har en kulört tantryschpyschblus i nyansen plommonlila.
4. Freddan är längst och ser mest ut som Mumintrollet. Å andra sidan skulle ju Jan Björklund se ut som Snusmumriken om vi bara satte på honom en toppig grön hatt!
5. "Maria Wetterstrand har ju bara ögonskugga på halva ögonlocket!"

Dessutom inser jag exakt hur konflikträdd jag är nu, i och med att jag i princip kryper ihop och piper "neej, sluta och skaka hand och säg tackförengo'match!" när jag hör dem debatterar med varandra på en väldigt isigt vis.

Nä vet ni. Nu ska jag gå och lägga mig, har nästan tappat rösten.  

Namn: Ester. Jag har ett efternamn också.
Född: Legendariska andra augusti 1996.
Längd: Lite kortare än Nelly.
Skostorlek: Fantastiska 40. Fattar ni hur bra jag kommer lyckas i livet?
Hårfärg: Ljusblond, som det heter numera.
Ögonfärg: Samma jävla gråblå...
Bor: Stockholm. Which I love.
Om mitt namn: Har ni läst barnboken "Kaspers alla dagar"? Gör det!

Intressen: Skriva historier som aldrig avslutas, spela teater, få folk att skratta med mera.
Övrigt: Jag är en person med ultimat humor (tycker jag själv i alla fall). Jag är varken särskilt vacker eller intelligent, men jag är kul. Det uppväger det mesta.
Min fritid ägnar jag åt att driva runt och vara onödig, umgås med mina fantastiska kompisar, producera flummiga filmer, dikter och teckningar på löpande band samt klaga på mina finnar (som egentligen inte har gjort något ont utom att vanpryda mitt fejs, som redan har begåvats med en ovanligt ful potatisnäsa).
I övrigt dansar jag folkdans, spelar teater och pysslar med djur.
Jag är en fantastiskt petnoga person som gillar att ha ordning omkring mig (men aldrig städar) och lider av en allvarlig fobi mot sär skrivningar.
Kort sagt är jag allt annat än en mystisk och attraktiv skönhet, men jag är fruktansvärt rolig!