Esters alla dagar

Sur le banc.

Det här scenariot utspelar sig VARTENDA tisdagskväll:

Mamma: Har ni några läxor ikväll då?
Jag: Shithelvete avgrunders bajskorv! Vi har ju franska imorgon... Och jag har inte tränat!
(alternativt så har jag glömt den i skolan)
Mamma (eller pappa): Men Ester, ibland är det som om du VILL glömma läxan!

Okej, det är väl klart som fan att jag vill glömma franskaläxan.
Get out of my life biatch, liksom. Jag hatar franska, det är aptråkigt.
Man måste gå upp medan tuppen fortfarande snortar i sömnen och klä på sig, duscha, döda ett par finnar, sminka sig (jag är inte beroende... bara nästan), borsta håret och tänderna och äta frukost i någon slags zombiedvala.
För att sedan förväntas flyga till skolan på lätta fötter och komma i tid i allmänhet.
Det är för mycket krävt - sådant går helt enkelt inte. Inte för mig. Gnäll gnäll.
Och när jag väl är i franskaklassrummet sitter jag instängd där (kvavt och hemskt) i två timmar så när som på en PYTTELITEN rast som nästan inte räknas och måste lära mig franskaglosor. Om ishockey.
INTRESSEKLUBBEN VIBRERAR OCH KOLLIDERAR!

Inget är min franskalärares fel. Hon är inte den elakaste man kan ha... vi drar bara så ojämnt att det visslar om det. Jag vet inte vad det är, men jag skulle gärna prata lite franska. Någon?
Inte bara få franskaboksdamm i näsan av allt glosläsande.
Gloser bli min dööööd, folk!

Missförstå mig inte, jag gillar franska språket. Det är väl mest det att jag inte är så ambitiös som jag själv och min franskalärare önskar att jag var. Och franska hade väl varit kul. Om jag hade gjort läxan i tid...

Je déteste le Francais! Ou peut-être pas...