Esters alla dagar

OCH INNAN DET ÄR FÖR SENT!

Haha, YEEEES! Mamma skrev ut en bild på mig och Oskar förra Allsång.
Ester = ganska ful, ganska platt. Jävla ungjävel dessutom som håller alla blommor framför Oskars ansikte.
Oskar i sin tur = snygg. Det som syns av honom.



Välkommen upp på min vägg. Igen. För sisådär trettionde gången.

Hej Oskar i min skivspelare.
Nu kommer du aldrig därifrån, förrän jag får kravbrev av Punkt Medis. Jag och lokala biblioteket har ett komplicerat hat-kärleksförhållande. Eller, inte det minsta komplicerat egentligen. Jag älskar dem och de hatar mig. De hatar mig för att typ aldrig går därifrån, dissar vampyrböcker och parkerar med seriealbum mitt i allt.
Jag älskar dem för att jag får gratis böcker och skivor och för att det är mysigt med bibliotek.

Seriöst, försöker någon privatisera Punkt Medis emigrerar jag. Japp, jag är fullt medveten om de ödesdigra konsekvenser Svea Rike skulle få ta utan Ester Berg som en av de ca nio miljoner invånarna.
Kaos, naturkatastrofer och tvättstugetider alldeles för tidigt på morgonen.

Men till det viktiga - min skivspelare  Hans Oskar Linnros.
Nu tog skivan slut bara för det. RRRRREPEAT!

Veronica Maggio - Kvällens sista cigarett

I vanlig ordning när jag inte har något relevant eller oprovokativt att prata om eller skriva, slänger jag ut en jätteskön låt. Det är inte Veronica som skrivit den själv, men det gör inte så mycket.
Inte på långa vägar så bra som Satan i gatan-låtarna, men ändå rätt trevlig såhär på kvällskvisten.

Grattis Sverige på nationaldagen!

Istället för att typ lägga upp Sveriges nationalsång (hade möjligen verkat lite väl patriotiskt) ger jag er en av Daniels 10 bästa låtar från hans platta Svart, vitt och allt däremellan.
Den handlar om landet Falukorv fast ur ett annat perspektiv - kan vara nyttigt. En av mina favoriter. Men jag ska inte börja tjata om favoriter, för det går inte. Det slutar med att jag ändå rabblar allihop.

Men ha det så trevligt idag på vår dag, alla som räknar sig som svenskar! (Och alla andra också, för den delen)

  

Jag har inget att skriva om, så här får ni en av mina absoluta favoritlåtar.



Länge leve Hans Oskar Linnros.

Jag får nästan ont i hjärtat. Så vackert; vacker människa, vacker video. Vacker låt.
För att vara ärlig tänkte jag först; blir det inget mer? Men sedan börjar man leta mönster. Man förstår. Nej, inga psykedeliska mönster - beteendemönster mera, det är meningen.
LagomRecords på Youtube kommer bli helt paj av allt mitt spammande.

Ni som nu tänker hatkommentera om Daniel Adams-Ray. Dra åt helvete, eller så får ni vässade pennor upp-petade i näsborrarna. Den här pojken är min husgud, och du skall ej häda gud!

FORTSÄTT FRÅGA. FRÅGESTUND GÄLLER FORTFARANDE, SE INLÄGGET NEDAN.


En låt du lyssnar på när du är arg



Jag lyssnar inte så mycket på arg musik, är inte så ilsken av mig vad gäller låtar tror jag. Men eftersom den här låten är ful och underbar, förtjänar den en plats här. Lyssnar egentligen inte på Ebba Grön, men Staten och kapitalet är så jävla grym. "Den barmhärtiga arbetsvårdeeeeeen!" måste vara the moment of the song.
Plus att jag har ett fint barndomsminne innehållande en finlandsbåt, en överförfriskad person och den här låten. I kareokeversion.


En låt du lyssnar på när du är lycklig



För att den är typ den härligaste låten som finns. Kommer ihåg en gång när vår lärare på sista lektionen en fredag började spela den här och sa "ha en trevlig helg!". Och så är ju brittisk accent lika mysigt som maränger och skojiga bebisar. Friday I'm In Love är en fin och okitschig låt, och The Cure är lite lagom emomysiga. <-- Jag kommer bli hatad! <3


En låt du lyssnar på som gör dig ledsen

Obligatorisk Snook.
Lite blandade känslor, för låten är jättefin tycker jag och den är egentligen så himla hoppfull.
Men sedan sjunger de "Är och kommer fortsätta va', nog för idag, Snook är tillbaks" och jag tänker att de fortsatte inte att vara.
I övrigt kan jag klassa Älskling jag är hemma nu som en av mina absoluta favoritlåtar. Av Snook och alla andra.

Hallo, ze bitches.

Sitter här en tidig majmorgon och ser ut lite som knyttet, med rufsigt hår och kvarglömd mascara under ögonen.
Eftersom jag är hardcore, har jag valt bort skönhetssömnen för att stiga upp med tuppen och se Daniel Adams-Ray's nya musikvideo på TV4-nyheterna. Klockan är fan halv nio en söndag. Vad gör man inte för någon man tycker om.

Men uppenbarligen har både Maria Wetterstrand och Erik Saade något OTROLIGT viktigt att säga (ja jag vet att Saade kom trea i ESC, grattis, och mhm, jag är ledsen att du ska avgå Wetterstrand, men jag är trött och tjurig.)
Kan de inte bara lite elegant slänga in Daniel i TV-rutan så att jag kan få gå och lägga mig igen? 


Update: Jag kollade fram till klockan elva. Han var aldrig på TV. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Vet ni vem jag träffade idag?

Den kära kära Veronica Maggio hade en liten spelning i Radiohuset, typ mitt på dagen. Pär lät oss faktiskt ta en halv dag ledigt, jag är evigt tacksam!

I alla fall var vi (Ester, Martina, Kikki) sjukt sena, så vi sprang från Karlaplan och nästan hela vägen bort till SR-huset. Och jag som har ungefär inga som helst procent kondition. 
Men när vi kom dit var det faktiskt inte så farligt med folk, och vi hade bara missat två-tre låtar (vi kom mitt i "Mitt hjärta blöder") så vi ninjade oss lite smidigt in bland alla människor så att vi i alla fall se Veronica stå där framme. Hon var så himla fin i sitt illblonda hår med den där karaktäristiska coola luggen, lila tights och en mörkblå tunika.
Hon sjöng kanske fyra eller fem låtar (felfritt), sedan tackade hon och vi började röra oss mot utgången. 

För att göra en lång historia kort - jag och Martina bestämde oss för att stanna en stund till och kolla om vi kunde få en skymt av henne igen. Det fick vi, till bådas stora förtjusning. Med papper i högsta hugg galopperade vi fram, och lyckades till råga på allt konversera lite också.

Martina: Men alltså, skulle du spela på grönan den 21?
Veronica: Ja, fast bara typ två låtar och det är inte ens mitt eget band.
Ester (lite från ingenstans): Men ändå, fett värt!
Veronica: Haha, ja kanske.

Jag är ju helt komiskt störd i mina konversationer med kändisar.
Men jag fick en autograf! Yey.


 

En sådan här hängde i tunnelbanan. "Satan i gatan!" tänkte jag och bruschan, rusade fram och rev ner den. Och så tänkte vi att finns det en så finns det flera.
Så hittade vi ett par meter längre bort ännu en, som vi... eh, tja, rev ner. Hälsa ditt ex, en sunkig vägg inom räckhåll för hundpiss, Veronica. Välkommen in till mitt rum, och länge leve du min vän.
Lätt att jag kommer till Cirkus. Något stort är på gång. Något som är värt att dö för. Eller i alla fall ruinera sig för.


Jag tror att alla snart fått nog av mig.

Sitter som världens mest patetiska lilla hipster iförd stickat och mjukisbyxor med en märklig blandning av nudlar och varm mjölk i magen. Orientering igen - det sätter ärr på livet.
Min första kommentar när vi omilt blev utknuffade bland träden var "men... det här är ju typ landet!". Vi var i Årsta. Ibland tycker jag själv nog att jag är liiite jobbig.
Men jag och peepsen komponerade faktiskt en låt då vi stod och vinglade vid ett stup i regnet. Den här sången dedikeras Jesper, vår gympalärare. Önskar Ester, Nelly, Kikki och Martina.
Och nej, den rimmar inte. För den skrevs i en backe av fyra uppgivna tonåringar.

Fått en trädgren i huvet, legat sövd på akuten
Varit död två timmar, hela kroppen var bruten
Blivit jagad av hundar, varit vilsen i skogen
Jag har famlat i mörker, men i dig såg jag ljuset
Och för dig har jag flåsat, och dolt mina tårar
Med dig blir jag mindre, som gubben i lådan
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid
Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig

Jag orientera' för dig, och fick en G+ tillbaks
Jag ska aldrig, gå ut i skogen mer igen
Jag har givit dig allt, och jag har ingen kondition
För dig ska jag göra det tusen gånger om
Tusen gånger om

Blivit lämnad i skogen, medan du gick och humma
Fick jag stenar i magen, tills jag smakade mossan
Ändå gick jag tillbaka, och jag måste va galen
Som nyss blivit bedragen, och som tänkte på skolan
För jag trängde bort jag-et, och jag såg alla tecken
Men jag ville va bättre, men då kom jag ba' vilse
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid
Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig



Jag orientera' för dig, och fick en G+ tillbaks
Jag ska aldrig, gå ut i skogen mer igen
Jag har givit dig allt, och jag har ingen kondition
För dig ska jag göra det tusen gånger om
Tusen gånger om





Ställ oss båda på en våg, och snart så flyger du bland stjärnor
Har sämst kondition i skolan, ändå finns du i mitt hjärta
Stämpla min kontroll spelar det roll? du är blott en blek lanterna
Jag har gjort det här så länge, jag kan lika väl fortsätta

Jag orientera' för dig, och fick en G+ tillbaks
Jag ska aldrig, gå ut i skogen mer igen
Jag har givit dig allt, och jag har ingen kondition
För dig ska jag göra det tusen gånger om
Tusen gånger om 

Dag 19 - En bild på någonting du vill ha just nu



*skitglad dubbelhaka*


(http://www.merchworld.se/Product.aspx?pid=900)

Lite innan lunch höll Axel i min klass upp datorskärmen mot mig. Vilken var fylld av min egen favoritperson - Daniel Adams-Ray! Jag är dig evigt tacksam, Axel.
Det visade sig att han ska spela på Grönan den 19 september and guess who's gonna be there? (För folk med IQ gnu - jag, Ester Almost Groupie Berg i egen hög person.)

Min reaktion på denna glädjande nyhet var ytterst pinsam och framförallt skrämmande, inte minst för mig själv.
Jag slog händerna för ansiktet, pep i 100 decibel och vaggade fram och tillbaka. När någon chockat frågade något i stil med "wazzyp?" skrek jag med ljudnivån och tonen av en jordekorre på LSD: "DANIELADAMSRAYKOMMERTILLGRÖNANOCHJAGHARGRATISINTRÄDEHERREGUUUUD!" (Gratis inträde, man har kontakter ser ni. Skämt åsido, jag får ett årskort av Skansen då jag dansar i Ringleksbarnen.)
Mina klasskamrater stirrade skärrat på mig, och jag kände mig en smula skämmig. "Chilla!" var en av kommentarerna på utbrottet. Och Matilda sade lite skrämt "Men Ester, du är ju helt röd i ansiktet!". Så då satt jag där, med färgen av Vänsterpartiets logga, och hyperventilerade. Jag skojar inte, jag hyperventilerade.

Bruschan var i hemkunskapssalen, jag var tvungen att ranta dit, kasta upp dörren och med ett obehagligt leende á la krokodilpedofil lisma "MARTINAAAH, JAG MÅSTE PRATA MED DEEEJ..."
Sedan slet jag ut henne ur klassrummet och väste snabbt all information ansiktet på henne. Hon dog nästan av lycka. Jag tror bestämt inte att sådant här är normalt.

Anledningen till denna perverserat lyckliga reaktion är att vi nästan gett upp hoppet att få se Daniel i sommar, då ekonomi och geografi inte går ihop med våra söderungeliv. Men se, det löste sig.

Jag är egentligen ingen groupie, hoppas jag.

Dag 15 - Något du ångrar


Tjejen heter Gunhild Carling. Hon var så pass tuff att hon kunde spela på tre trumpeter samtidigt, stäppa och vara jävligt rolig med grym publikkontakt. Inga kommentarer.

När jag delade ut blommor till artisterna på Allsång på Skansen i somras visste jag inte vem Oskar Linnros var.
Följdaktligen - Ester Berg pratar normalt med Oskar Linnros och ger honom en blomma utan att ha ett hum om vilken underbar typ och framtida inspirationskälla, favoritmusiker och coolhet personifierad hon nu står öga mot öga med. Jag har till och med hans autograf.

Vet ni hur mycket jag hatar mig själv just nu?
Men jag ska säga det till honom om jag får chansen den 1 september, då han spelar på Grönan. Att jag avgudar honom och gav honom en blomma på förra Allsång.

Just det. Gissa vem jag och bruschan Martina stötte på igår?
Vi hade hänkat runt lite i le stad d'Stockholme och lattjat med gatkritor, sedan drog vi oss mot plattan och då kom Martina på att en viss skivaktuell Veronica Maggio hade signering på Åhléns. Vi bestämde oss för att checka lite om vi kunde få en skymt av människan.
Det fick vi, då det visade sig att hon hade en miniminispelning med tre låtar. Lite najs, hon är cool och förbonkat snygg. Sedan är hon jävligt bra live också.

Synd att vi inte hade skivan, men ändå en kul grej att se henne. Hon har ju "hookat med Linnrosen" också, som Anna uttryckte det.
 

Dag 10 - En bild på någon du älskar



YOWSAAA! x2 (Jag vet att ni är trötta på mig.)

Titta vem som pimpat sin stackars gamla nötta mobil till max!
Det började med "Snook" och den rosa triangeln. Sedan gick jag lite väl långt kanske, men jag är nöjd. Den var tråkig innan.

Det som står är en rad ur mitt favoritcitat "Vi vet inte vart vi ska men vi ska komma dit" för jag tycker att det stämmer så bra in på min tillvaro.

Snart sticker jag, ställer möjligen in något tidsinställt inlägg men jag är tillbaka om ett par dagar.
Nu ska jag vattna mormors blommor.