Esters alla dagar

Kommer ni ihåg Daniel Paris som var med i Ung och bortskämd?
Han har någon liten grej på The Voice, tror jag, han kommer dit och säger konstiga saker i princip.
Jag har alltid gillat Daniel faktiskt. Egentligen är han alldeles för extrem för min smak, och hade han varit tjej hade jag inte stått ut med honom i tre sekunder eftersom han är världshistoriens största fjolla, men nu tycker jag mest att han är gullig. Han måste med sitt föraktfulla "sossesnack" och sin valda bimbo-jargong tas med både en och två nypor salt.
Han är råkorkad visserligen, men sjukt bra underhållning.

Till saken. Dessa The Voice-klipp ligger alltså uppe på Youtube.
Kanske en tredjedel av kommentarerna lyder "jävla bög!" och "fan va gay". Hehe, kära människor, KLART SOM FAN DANIEL PARIS ÄR BÖG eftersom han valt den imagen.
Jag fattar inte grejen med att kalla folk för bög, som om det vore ett skällsord. Det kan numera närmast jämföras med att kalla en tjej hora. Jag kan faktiskt inte föreställa mig att bög skulle vara det värsta man kan vara.

Kom igen svenska folket. En uppgradering i ordboken för svordomar och skällsord?

Jag läser en bok som heter "Flickan och skulden - En bok om samhällets syn på våldtäkt" av en kriminalreporter vid namn Katarina Wennstam.
Den är bra. Och alldeles fruktansvärt jättehemsk.
Sitter med gråten i halsen och ilskan pysande ur näsan lite omvartannat.
Vi är verkligen ett jävligt inskränkt litet släkte.
Jag har länge funderat över det här. Det här om när flickan faktiskt blir delaktig i brottet hon utsatts för.
Enligt mig är våldtäkt ett av de värsta brott en människa kan begå, och i princip oförlåtligt. Av samma grad som mord. Man förstör inte bara ett liv. Tänk efter; det är ett par föräldrar, kanske syskon, den bästa vännen, partnern, en faster och en mormor som också blir skadade för livet.
Det kan gå så långt att jag vissa dagar tänker att man borde kastrera alla våldtäktsmän (alltså helt ärligt!)
Vidrigt och ohemult, det är vad det är.

Så här är det; så fort man säger nej och den andre fortsätter är det en våldtäkt.
Det är fakta, och det går inte att vrida eller vända på. Och skylla på att offret eller gärningsmannen var full kan man bara inte göra! Det är då jag börjar tänka, för att citera Phoebe i Vänner; "what is up with the Universe!?"
Och inte fan spelar det någon roll hur flickan är klädd. Fleecetröja som nylonstrumpbyxor, det är fortfarande något vidro som tagit sig rättigheter han verkligen inte har.
Inte heller spelar det någon roll om flickan är en tjej som har många pojk/flickvänner bakom sig.
Slampor finns det inga, det är bara ett ord som män hittat på för att skaffa sig kontroll (läs "Fittstim")

Jag har en hjälte, och det är min kompis Anna som en gång blev antastad på en buss och som sedan, när hon skulle kliva av, ropade ut i bussen att "HAN DÄR ÄR EN SÅN SOM TAFSAR!" Det är sådant som jag inte glömmer.
Direkt efter ringde hon till mig och var helt skrattig i telefonen. Det var så himla härligt!

Okej, till saken nu då. För det första är det aldrig tjejens fel om hon blir våldtagen.
Vare sig det är av en svettig pubbeunge som går dit pitten pekar, eller av en läskig gubbe i slokhatt och draculamantel som hoppar fram ur buskagen i någon förortspark.
Allt är gärningsmannens fel. Det beror aldrig på henne. Och det här med att så kallade slampor inte kan bli våldtagna är RENA CRAPPIFIERINGSMUPPERIER! 

För det andra. Om du blir antastad; skrik för fan! Slåss, sparkas, skallas, spraya hårspray i ansiktet. 
HAN får faktiskt skylla sig själv. Han gav sig på en kvinna som inte har sänt honom några signaler. SE MEN INTE RÖRA, KILLAR. Och anmäl efteråt. Varför inte? Förtjänar inte han ett jääävligt långt fängelsestraff efter det han faktiskt gjort/tänkt göra? 
Idag är en sådan dag som det börjar luta åt att kapa snoppen av dessa män.    


Update: Nej, Anna. Det är inte i allmänhet männen som är problemet. Men det är nästan undantagsvis män som våldtar. Det handlar om dessa monster, inte om vanliga, fina killar.

Ett litet scenario som utspelade sig på teatern förra veckan.

Kille: Jag går först, för jag är man! (inte helt seriös, vi bortser från det...)
Jag: ¤%#"§*!?
Kille: Är du feminist eller?
Jag: Eh... ja?

Vi börjar prata om Feministiskt initiativ.

Kille: Det finns ju inga män i F!
Jag: Finns det visst, två av de ledande parterna är ju män!
Kille: Jo, men...
Jag: ¤%#"§*!?
Kille: ... de är bögar!
Jag: Vaf... är man inte man om man är bög eller!?
Kille: Nej alltså...
Jag: MEN DE HAR EN KUK MELLAN BENEN! DÅ ÄR MAN VÄL MAN!?
Tjej: Där satt den.

Fortsättning från föregående inlägg.
För att kunna läsa VeckoRevyn och Frida beräknas du

- Vara kvinna, tjej, female eller vad fan vi nu är.
- Vara straight.
- Se relativt bra ut...
- Bry dig om din vikt och kunna den till minsta gram.
- Vara feminin. Alltså undfallande, fnissig och i fjantig på alla vis.
- Gilla att "ta hand om dig själv".
- Vara intresserad av smink.
- Uppriktigt vara sugen på att veta vad sommarens trendiga färg blir.

Uppfyller du dessa krav är det fritt fram.
För de tidningarna riktar sig till sådana tjejer. Som finns, men de är för de mesta rätt trista.
Lägg märke till. Jag sade INTE "alla som läser VeckoRevyn är aptråkiga". Jag sade att tjejer som är precis så som tjejer förväntas vara slösar bort sin dyrbara tid på att vara kvinnor.
Att vara kvinna är grymt jävla najs. 
Vi har fördelen att vi om vi har lust faktiskt kan sminka och klä upp oss lite som vi vill.
Vi har också ett större urval av plagg, t.ex. kjolar och klänningar, korta shorts, figursydda jackor med mera.
Vi har större frihet i hur vi kan bete oss, eftersom vi inte automatiskt blir fjolliga om vi sitter med benen i kors.
Jag älskar att vara tjej. 

Men det finns gränser.
 

Ser ni i hörnet. Jonathan Fagerlund... hihihi!

Kom på mig själv med att sitta och läsa i en Frida-tidning nyss.
Ja, jag gillar tyvärr att läsa sådana tidningar. Fast jag avskyr själva konceptet tjejtidning.
Visst finns det människor som vill ha inspiration när det gäller... stil? Men...
Alltså, det känns egentligen inte som om Frida, VeckoRevyn och liknande uppmanar en att vara lite hur man vill när det gäller smink och kläder.
Egentligen är det väl mest "Brunbeiget och glittrigt är höstens senaste trend. Och for gods sake - glöm inte marsvinet under armen tillsamans med ett par läckra stickade skinnhandskar, det är den hetaste accessoaren just nu!" Och när det gäller smink är det ofta "naturligt i jordnära färger" som gäller.

Mode är väl roligt, men faktiskt får det vara någon måtta. Ta inte på dig något bara för att det är mode.
Köp inget du inte vill ha bara för att det är mode. Och bli INTE! INTE! INTE! slav under modet.
Gör något drastiskt. Det tipsar Linda Skugge om i Lilla Ångestboken (läs den omedelbums!)
Typ ha knallrosa ögonskugga upp till ögonbrynen, eller köp ett par blommiga stövlar.
Gör vad du vill; sy om gamla kläder eller färga dem, sticka och virka och lappa eller inhandla bara sprillans nya kläder. Men se inte ut som alla andra.
Var så som du är bekväm med att vara. För det är det bästa i längden.
Och har du kompisar som är tillräckligt dumma i huvudet för att dissa dig för att du inte har samma nitsandaler som dem, är det väl deras eget problem (inskränkta små fjortisungar...) eller hur?

Jävlar vad pepp det här blev...