Esters alla dagar

Jag håller på att packa. Not. Det blir blogguppehåll nu, i ett par veckor. Sedan en ny blogg. Jag älskar er, tack för att ni följt Esters Alla Dagar!

Länkar den nya bloggen snart.

Nu har jag varit dålig igen, och verkligen inte bloggat något vidare.
Jag bor hos farmor, eftersom min familj rest till Skåne. Ja, jag ska stanna hemma och jobba i stan. Vips, där har vi kanske den vuxnaste kommentaren som yttrats på denna menlösa blogg!

Det är dans med turisterna kring midsommarstången som gäller.
I övrigt ett hemligt projekt med bruschan och bästa vännen Martina, som kommer att finnas till allmän beskådning i slutet av sommarlovet. Länkar då, förmodligen på ännu en ny blogg. Se bilden. 

Nu ska här bli picknick, uppdaterar kanske ikväll! Pussar



 

OCH INNAN DET ÄR FÖR SENT!

Och idag mina herrar på mina damer, är det slutligen unga Kristinas tur att bli 15 år.
Hon är i Riga med den andra lilla ladyn på bilden, så personligen kan jag inte gratta henne (tjura) men så fort hon kommer hem blir det lajbans med kramar och sådant.

Kikki är en av de mest kreativa människorna jag känner, hon målar och skriver och syr och har sig.
Som att alltid ha med sig en väldigt snygg nallebjörn är det att vara kompis med Kikki, för kramigare får man leta efter. Härligt skratt också. Och jag har heller aldrig träffat någon som sover så djupt att inte ens en brunstig elefant på crack med rullskridskor skulle kunna väcka henne.

Jag älskar Kikki!

Haha, YEEEES! Mamma skrev ut en bild på mig och Oskar förra Allsång.
Ester = ganska ful, ganska platt. Jävla ungjävel dessutom som håller alla blommor framför Oskars ansikte.
Oskar i sin tur = snygg. Det som syns av honom.



Välkommen upp på min vägg. Igen. För sisådär trettionde gången.

Jag funderar allvarligt på att byta blogg. Igen. Vi får se lite, skulle gärna rikta in mig mer på kläder och eh... diskutera saker mer moget. Dessutom tänker jag på att slå ihop hela tussilagobarnsgrejen med en vanlig blogg, typ "en dikt om dagen" och kanske två vanliga inlägg, ett med kläder i fokus och ett om något valfritt mupperi.

Vad tror "ni"?

JAG VILL INTE BO SÅ HÄR! Varför har jag ingen husalf?

Jag gillar att Juni är helt jävla proppat med födelsedagar. Då har jag alltid något att skriva om.
Ärligt, jag måste bli bättre på att komma ihåg när folk blev utploppade. Jag riskerar att förlora vänner annars.

Idag är det Linns tur. Nu är ännu en favoritmänniska 15 år (och jag är fortfarande inte det - jobbigt).
Linn är en sådan människa som man tycker om vad hon än gör. Vad jag minns har vi inte bråkat på riktigt en enda gång under nio år, fastän det varit lite svajigt i vårt kompisgäng.
Vi har samma flippade humor som kommer väl till pass varje gång vi ses, och hon är alltid en av de första att märka det om jag inte mår bra. 

Och Linn är fan värd att ta tåget till Täby för. Lätt!

Hej Oskar i min skivspelare.
Nu kommer du aldrig därifrån, förrän jag får kravbrev av Punkt Medis. Jag och lokala biblioteket har ett komplicerat hat-kärleksförhållande. Eller, inte det minsta komplicerat egentligen. Jag älskar dem och de hatar mig. De hatar mig för att typ aldrig går därifrån, dissar vampyrböcker och parkerar med seriealbum mitt i allt.
Jag älskar dem för att jag får gratis böcker och skivor och för att det är mysigt med bibliotek.

Seriöst, försöker någon privatisera Punkt Medis emigrerar jag. Japp, jag är fullt medveten om de ödesdigra konsekvenser Svea Rike skulle få ta utan Ester Berg som en av de ca nio miljoner invånarna.
Kaos, naturkatastrofer och tvättstugetider alldeles för tidigt på morgonen.

Men till det viktiga - min skivspelare  Hans Oskar Linnros.
Nu tog skivan slut bara för det. RRRRREPEAT!

Sitter här med russinögon och har ingenting att göra. Vaknade vid ett, och mitt liv känns såhär.
Men det är lugnt. Jag har sällskap av mina affischer (som jag ska introducera i v-bloggen om mitt rum som kommer någon gång) och... Facebook.

Fan, det här är tragiskt alltså. 

Kom på en grej som gör hela historien under lite mer jobbig, och lite mer märklig för alla runt omkring.
Jag gick ju loss där på ett tidningsställ. Iförd outfiten ovan, som jag tyckte var asgrym men som fick en del sneda blickar när jag gick omkring här i kvarteren. Än värre borta vid Nytorget - alla superhipsters urkärna. 

Well well. Looken är inspirerad av Lagoms SS/11 (heeelt jävla grymt, kolla omedelbart!), där en del av modellerna har masai-skynken över axeln (vet dock inte om det var äkta vara). Det här är inte ett masaityg, bara en vanlig sjal som tillhör mor min, fastsatt med skärp från Myrorna och en säkerhetsnål. Glamouröst. 
Byxorna och tröjan är regular H&M och halsbandet är la äkta Afro Art.
  
Så alltså. Skit-PMS:ig fjortis lackar ur på en oskyldig tidningsbunt iklädd en förmodligen ganska så wb outfit.
HATERS GONNA HATE.

Om någon har mycket mycket pengar och skulle känna för att ge mig en födelsedagspresent gillar jag... typ allt i visningen.


 

Ovidkommande, barnsligt och roligt.


Jag tycker inte om spärrvakten i tunnelbanan vid Skansknull.

För det första var jag inte i the right moment att mucka med. Promenerat hade jag runt hela jävla Söder i jakt på en enda liten människa i en enda liten butik som skulle kunna laga min överhettade filmkamera (för i sommar, bitches, ska här spelas i musikvideos).
Och jag hittade ingen. Mobilen höll på att ladda ur, och jag är en sådan där jobbig och krävande chey som alltid vill ha musik som en extra krydda i mitt svenneliv.
Och eftersom jag inte har någon iPod, mp3 eller bergssprängare tjänar min stackars snookifierade mobil som musikspelare.
Anyway. Det var varmt, jag var trött i benen, hopplösheten spred sitt gröna gift i mig etc etc. Så jag trotsade ekonomi och hurtighet och köpte en sms-biljett för att enkelt hoppa på tunnelbanan och åka två stationer hem till mitt. Men onej, så lätt skulle det tydligen inte vara.

Spärrvaktsfan släppte inte förbi mig. "Den har gått ut!". Jag som precis köpt den protesterade lite mesigt. Kön växte. Situationen blev jobbig. Han schasade mig bara åt sidan.
Jag såg ju på biljetten att den inte gått ut, den skulle inte upphöra att gälla förrän om mer än en timme. Blev fly förbonkad och sparkade i min vrede till ett metrotidningsställ, lite lagom aggressivt sådär. Sedan stormade jag som en ilsken tjur med uppspärrade näsborrar till närmsta busshållplats.

Där gällde den minsann. In your face, rikspucko. Eller närsynt eller bara förjävlig i allmänhet.
Snabb på att döma är jag. Eller så ser jag ut som en plankare, fan vet jag.

Hej. Nu är jag lite panisk här.

Jag har ett totalt ointressant liv ju! Ingen större nyhet. Men ändå. Det absolut mest intressanta och aktuella momentet för närvarande är att mitt knä har fackat upp sig riktigt ordentligt och hur jag än knixar lägger det sig inte rätt. Ack ja ack ja, svart och svår snart femton år.

Nej men seriöst. Jag har hittat en ny blogg. Olga i klassen under mig i min skola driver det här lilla guldkornet som såvitt jag uppfattat det är gravt underbesökt. Hallå liksom! Sen när är sofistikation, humor och livsglädje inte uppskattat? 

KOLLA WWW.NEQUE.BLOGG.SE

Den här bilden blir liksom roligare ju längre man tittar på den.

Idag fyller ännu en av mina bästa år - Nelly Cecilia Farran-Lee, grattis på födelsedagen!
Tack för att du alltid är med och står ut med mig, för att du officiellt är en av världens roligaste och för att du är så intelligent att änglarna gråter.

Förresten, 15 år. Världens tacksamaste födelsedag att ge pinsamma presenter. Heheheh. 

Veronica Maggio - Kvällens sista cigarett

I vanlig ordning när jag inte har något relevant eller oprovokativt att prata om eller skriva, slänger jag ut en jätteskön låt. Det är inte Veronica som skrivit den själv, men det gör inte så mycket.
Inte på långa vägar så bra som Satan i gatan-låtarna, men ändå rätt trevlig såhär på kvällskvisten.

Flyr det är

För mycket människor

För många själar

Då går jag ut på

Hjärtats innergård

Rökte jag skulle jag ta en cigg nu

Syrenerna blommar

Blodet bultar

 

Än för mycket och sedan mer på en gång

Än för lite

För lite mest hela tiden

Det snurrrrrar

Och huvudet går på tomgång

Vimlet är som kladdig lava

Jag fixar det inte

 

Röker klart ciggen

Som jag inte håller mellan fingrarna

Andas

Lyssnar klart på musiken

Stänger hjärtklaffarna

Och går in igen




Ester 2011

Leggins. Jag brukar inte dissa kläder. Jo det brukar jag, men jag försöker att inte göra det i bloggen eftersom det känns så jävla drygt och bratigt att bedöma folk utifrån vad de har på sig. Men jag tycker nog att strumpbyxor är finare än leggins, och nu på sommaren ska man väl passa på att vara barbent! Det är ju äntligen varmt i Europas lilla granröv, för sjutton.

Mygg och andra småkryp som orsakar sveda och värk för att de är onödiga och förstör fina sommarkvällar och snygga bara ben med röda klådblemmor.

Eric Amarillo - Om sanningen ska fram (sommarplåga)

Kikki hissar, jag dissar. Det brukar vara så, ehehe.

Jag ser verkligen inte charmen i det här. Låten har ingen ordentlig poäng, den är ytlig, den rimmar inte (fastän det verkar som att den ska det) och han sjunger fult. Ja, det gör han. Inte mitt fel att killen låter som en gammal kåt fiskmås på en sträckbänk.
Det enda som är bra är själva beatet. Väntar på en instrumental-version, det hade varit grymt.

Jag är medveten om att vi tycker olika, ja. 







SOMMARLOV FUCKERS. VI FÅR SOMMARLOV IMORGON! (Sedan att jag inte har så mycket att ta mig för efter det gör inget, för det är ZOMMARLOV!)

Flow. Flow är det bästa som finns. Man känner sig tillräcklig, för en gångs skull. Om dikten blir dålig landar man på jorden igen, med en jävla duns. Och årstiden är fylld av flow (man ska egentligen inte skriva dikter om årstider, det är typ en uppgift man fick i lågstadiet) så man känner sig liksom glad hela tiden.

Långholmen. För att jag får skitbra vibbar av den platsen. Nämen ärligt, det är jättemysigt när det inte är en massa märkliga människor där.

Alla sommarinlägg i bloggar. Ganska ointressanta och helt sommarrusiga. Det är så mysigt med solspralliga människor och menlösa bildbomber från stranden, från staden, från födelsedagen och från studentskivan.

Veronica Maggio - Jag kommer

En annan sommarplåga. Som jag najsar.
Fattar inte hur man kan tröttna på den här, eftersom den är grym in till hjärtat och ut på andra sidan!
Plus att den är lätt att sjunga med i, och här är sångerskan fantastiskt begåvad, texten bra och virtuos och instrumental-versionen är lika superb som orginalet. Den är också tacksam att göra bra remixer på.
Och jaaaa, för tiotusenelftifjortonde gången, det är MENINGEN att den ska tolkas på flera sätt. 

Sedan är kanske liiiite partisk eftersom jag älskar Veronica Maggio.

Som kontrast till det dryga inlägget en bild på mig och min söta syrra!



Skoljogg alltså. Jaa. Neeej.
Jag har aldrig riktigt sett det logiska/nyttiga i konceptet. Tvinga ut en massa pubertala ungdomar i Tanto för att springa sig svettiga i ca 30 grader celsius. Ähum. Låter vettigt.
Jag är lite förvånad över bristen på, tja, mord bland kolonistugorna.

Det är säkert nyttigt eller sådan skit. Säkert nyttigt för alla med kondition á la friidrottare och säkert väldigt underhållande för gympaläraren som kommer struttande på sin cykel och skriker "HÄPP HÄPP!"
För oss med konditionen av en tjock liten hund tillhörande en tant i päls med för mycket läppstift i amorbågen är det ganska så förnedrande. Personligen brukar jag komma älgande lite efter alla andra, helt slut, och däcka i gräset. INTE coolt.

Mån om min image, jag?

Nu har jag en fråga som jag vill ha svar på.
Skolledningen (eller vem som står bakom djävulskapet), Y U not springa skoljoggen själv?
   

Hello Saferide - "My best friend"

När jag var liten tänkte jag att jag ville leva i flera hundra år, men nu funderar jag över vad fan det skulle tjäna till utan andra skröpliga kärringar att gagga med.
Den här tillägnar jag alla mina kompisar. För att ibland tycker jag att jag glömmer bort hur mycket jag tycker om er. Och ibland är jag för brutal, ibland för klängig. Förlåt för vissa dagar som inte funkar. Och tack för att ni gör livet värt att leva.

Plus att låten är för underbar för att hållas borta från den här bloggen.

Så. Nelly, Annie, Edith, Katja, Emma, Saga, Kikki, Linn, Anna, Martina, Jill och alla ni andra. 
Ni är mitt livs lilla kärlek! 

Grattis Sverige på nationaldagen!

Istället för att typ lägga upp Sveriges nationalsång (hade möjligen verkat lite väl patriotiskt) ger jag er en av Daniels 10 bästa låtar från hans platta Svart, vitt och allt däremellan.
Den handlar om landet Falukorv fast ur ett annat perspektiv - kan vara nyttigt. En av mina favoriter. Men jag ska inte börja tjata om favoriter, för det går inte. Det slutar med att jag ändå rabblar allihop.

Men ha det så trevligt idag på vår dag, alla som räknar sig som svenskar! (Och alla andra också, för den delen)

  

Pappa

Jag bad om en enkel bussbiljett

Du flinade retsamt mot mig

Och hur jag än försökte kräva min rätt

Var svaret ändå ett stenhårt nej

 

Pappa

Kan jag gå ut nu i natt?

Inte dricka alls jag svär

Med ena ögat vid datorn du satt

Sa; nej aldrig, för du stannar här

 

Pappa

Jag fyller snart femton år

Lovar, jag ska inte ut på vift

Jag sa; alla mina vänner får!

Fastän det var en överdrift

 

Pappa

Kan du släppa taget om mig

Fastän jag inte är vuxen ännu

För jag är inte längre din lilla tjej

Och den enda som inte fattar är du

 

Pa-pa-pa-pa-pappa

Låt mig bara gå ut ikväll

Jag vet att det är mörkt och kallt

Men jag lovar att jag sköter mig själv

Och det var väl typ allt




Ester 2011

Tu est ma petite fleur.

Jag orkar inga sjumilainlägg om ditten och datten och franska katten, se videobloggen i inlägget under och det kommande inlägget över. Eventuellt kommer det någonslags bildbomb också, får se lite.
Jag vill passa på att tacka min Nelly för att hon var det bästa resesällskap jag kunnat ha.

Välkommen hem från Frankrike, miss Ester.