Esters alla dagar

Kom på en grej som gör hela historien under lite mer jobbig, och lite mer märklig för alla runt omkring.
Jag gick ju loss där på ett tidningsställ. Iförd outfiten ovan, som jag tyckte var asgrym men som fick en del sneda blickar när jag gick omkring här i kvarteren. Än värre borta vid Nytorget - alla superhipsters urkärna. 

Well well. Looken är inspirerad av Lagoms SS/11 (heeelt jävla grymt, kolla omedelbart!), där en del av modellerna har masai-skynken över axeln (vet dock inte om det var äkta vara). Det här är inte ett masaityg, bara en vanlig sjal som tillhör mor min, fastsatt med skärp från Myrorna och en säkerhetsnål. Glamouröst. 
Byxorna och tröjan är regular H&M och halsbandet är la äkta Afro Art.
  
Så alltså. Skit-PMS:ig fjortis lackar ur på en oskyldig tidningsbunt iklädd en förmodligen ganska så wb outfit.
HATERS GONNA HATE.

Om någon har mycket mycket pengar och skulle känna för att ge mig en födelsedagspresent gillar jag... typ allt i visningen.


 

Jag är en fan av att göra om kläder. Men jag kan inte säga att jag är en fantastiskt bra sömmerska, tyvärr. Jag tycker att det är aptrist att gå efter mönster, har också lite light-trauman från mellanstadiet. Min krulliga syslöjdslärare ville inte hjälpa mig när jag behövde hjälp. Den här scenen upprepades - och jag skojar inte! - varenda jävla lektion.

Ester: Jag fattar inte!
Lärare: Men Ester, läs instruktionääär. (Ja, hon uttalade det med ä.)
Ester: Har gjort det, fattar fortfarande inte!
Lärare: Men läs instruktionärna Ester.
Ester: MEN JAG FÖRSTÅR DEM INTE. 
Lärare: Men du måste ju kolla på instruktionärna.

Sedan, som om det inte var nog. När jag väl FICK hjälp, slog hon upp instruktionshäftet och boxade mig på axeln.

Lärare: Estääär. Det här är matte, ser du! (För er som inte känner mig så väl: jag är inte enormt tänd på det här med tal och ekvationer och vad det nu heter. Det är helt enkelt inte 6y. Hehe.)

Det låter kanske inte så farligt, men jag kom ju liksom ingenvart. De där instruktionerna var skrivna på fornlänska, eller så var jag värsta rikspuckot.
Nog om det. Jag ger inte mina plagg ett fint och sofistikerat lyft genom att sy in och puffa upp. Jag klipper av istället. "Lyxluffare" är ett ord jag hittade i en tidning, passar bra in på ett aktuellt moment i min stil. Det finns ganska många olika. Kikki, som ju kan sådant, kallar mina kläder för "boyfriends", helt enkelt för att jag gillar herrkläder. I min familj är det bara Iris, som är 9 år, som får ha sina kläder ifred. 

Så nu har jag börjat klippa kläder så fort jag har tråkigt. Nej, det är inget bratsnobberi, inget hån mot fattiga människor som har söndriga kläder för att de inte har något. Ingen slags champangevaskande jag-har-råd-jargong. Det är ett val - mitt stilval. Sedan kan jag försvara mig med att de stympade kläderna i de flesta fallen ändå är begagnade.



Jättemärklig väst som jag impulsköpte för en tjuga i Göteborg. Klippte den strax ovan naveln.



En gammal t-shirt som jag ärvt av min gudmor. Gillar inte schlager (längre), så jag gjorde något slags brottarlinne av det och tänkte att då får jag väl vara ironisk. Förlåt, Lotta. 




Ojoj. Sjumilainlägg. 

 

Ååh. Den här klänningen hittade jag i vanlig ordning på Lagoms hemsida.
En önskelista börjar sakta utforma sig i mitt lilla enformiga huvud. Den toppas av produkter med adjektiven Daniel, Oskar och Snook framför.
Klänningen kostar i alla fall 1229 svenska riksdaler om jag inte minns fel.

Pappa jämför mina fjanterier med att pilla sig själv i naveln. Förmodligen ska jag inte tolka det positivt. Yeah, whatever. Jag har ju övergått från medelsval-stadiet till överhettad på noll sekunder. Jag kan klara vad som helst.

Haha, med inlägget under börjar det här likna en riktig betydelselös och tråkig blogg. Kanske det är också. Har nu suttit och garvat stenhårt åt Oskar (Linnros, alltid) som besökte Knappen och Hakim på NRJ. Han får lite oanständiga förslag av Hakim. Men så är klockan rätt mycket också, jag är lättroad vid den här tiden på dygnet.

Mamma och pappa gör om i Iris rum som en födelsedagspresent. Vilket har inneburit total uppfuckning av hela mitt rum (som ligger vägg i vägg med hennes). Så nu har jag TV:n och datorn här inne (innebar en obehaglig surprise när jag kom hem från Martina idag, vill jag lova). Asjobbigt att ha människor rännande här hela tiden. Å andra sidan har jag och datorn lite kvalitetstid såhär på kvällskvisten. Öppet för misstolkningar.

Det jag skulle komma till var att jag faktiskt har shoppat. Ganska ordentligt, och gud vet hur länge sedan det var. Hittade en massa najsa kläder till rimliga pris. För att jag är ekonomisk och cool. 
Och för att mamma betalade. Usch, jag känner mig som en curlingunge. Men nu är jag en fin curlingunge i alla fall. Anledningen till att jag inte skriver pris är att jag tycker att det är helt irrelevant. Fina kläder behöver inte kosta. Om någon ändå är sugen på att kolla priser kan man göra det i affärer och på hemsidor.     



Var lite inspirerad av Daniels jättefina kappa när jag köpte jackan under.



Beige vårjacka - Monki 
Randigt linne - Monki
Unisexbyxor - Weekday  



(Vi bortser från att minen är fett bajsnödig. Jag är inte fotogenique alls.)

Grön manchesterkavaj - Myrorna
T-shirt - H&M
Köpte även en likadan t-shirt i mörkblått och vitt.
(Hatten är en gammal herrhatt och kjolen kommer från Indiska.)


Jaha, det var typ det. Inte skrivit ett sådant här inlägg på år och dag. Enjoy typ.  

Blev löjligt jävla glad när jag hittade det här linnet på Lagoms hemsida.
Lagom är Daniel Adams Ray's märke som han driver med två andra människor som jag inte kan namnet på, och de har väldigt fina saker som tyvärr skulle kosta alla mina skjortor. 700 spänn kostar det. Håhåjaja. 
I alla fall hade Daniel det här plagget när han uppträdde på Cirkus den 24 mars (jag kom, jag såg, jag kramade!). Han är ju dösnygg, och jag hoppas att hela linnets uppenbarelse kanske absorberar lite av dösnyggheten till mig - gudarna veta att jag kan behöva det. Sedan är linnet självfallet superfint, egentligen inte något jag skulle hittat själv, men eftersom jag är som jag är... tja, snyggt är det i alla fall.
Etta på önskelistan strax efter alla skivor.

Jag är besatt av både Daniel, Oskar och hela Snook-halabaloet. Min orange vägg har blivit ett altare för små och stora bilder, två affischer (varav en singerad med "till Ester bäster") och tidningurklipp. Över spegeln står det skrivet "JAG VET INTE VART JAG SKA MEN JAG SKA KOMMA DIT". 

Allt detta för att jag är så obeskrivligt cool. 

(JAG BYTER HASTIGT DAGARNA)
ALLTSÅ; DAG 6 - DET HÄR HADE JAG PÅ MIG IDAG

Precis som kära Nell är jag besvärad med att posa seriöst framför kameran. Känner mig larvig och placerad i ett onödigt söta-tekoppar-fack. Men så här blev det: 

 

- Snusnäsduk från utklädningslådan, hehe. 
- Gammal progg-kavaj, morfars tror jag. 
- Ljus olivfärgad tunika från Granit. 
- Tights från H&M tror jag.
- Randiga strumpor. Urgamla, säkert från typ Åhléns.  

Eftersom mina gamla vadhöga svarta stövlar med klack numera är döda och historia bestämde jag och mor min oss för att i ottan (klockan 11.30) igår gå och köpa ett par nya skor.
Mina old shoes är alltså 1) helt intrampade eftersom jag går på ett ganska kobent vis, 2) rättså skitiga och 3) med ett minimalt men fullt existerande pyttelitet hål på ena tån.

Kan ni förstå att jag var lite sugen på ett nytt par?
Vi pallrade oss iväg till ZOE och hittade de här finingarna. Precis vad jag letade efter!

 

Jag är väldigt intresserad av kläder.
Det är det ju många som är. Men hör här - jag är intresserad av kläder på mitt eget sätt. Ha!
Jag är inte intresserad av dagens mode. Jag tycker inte att innegrejer är så kul. Och att höra att utsvängda byxor blir populärt igen får mig att helt tappa tron på modeskapare, designers och allt vad de heter.

Så jag har skapat en ny kategori. Den heter "min garderob" på franska. Proffsigt va?
Här ska jag när jag inte har något bättre att skriva om lägga upp bilder på mina roliga kläder, skor och väskor. 

Inte på ett tekannigt och blommigt vis. På mitt vis.