Esters alla dagar

Jag är en fan av att göra om kläder. Men jag kan inte säga att jag är en fantastiskt bra sömmerska, tyvärr. Jag tycker att det är aptrist att gå efter mönster, har också lite light-trauman från mellanstadiet. Min krulliga syslöjdslärare ville inte hjälpa mig när jag behövde hjälp. Den här scenen upprepades - och jag skojar inte! - varenda jävla lektion.

Ester: Jag fattar inte!
Lärare: Men Ester, läs instruktionääär. (Ja, hon uttalade det med ä.)
Ester: Har gjort det, fattar fortfarande inte!
Lärare: Men läs instruktionärna Ester.
Ester: MEN JAG FÖRSTÅR DEM INTE. 
Lärare: Men du måste ju kolla på instruktionärna.

Sedan, som om det inte var nog. När jag väl FICK hjälp, slog hon upp instruktionshäftet och boxade mig på axeln.

Lärare: Estääär. Det här är matte, ser du! (För er som inte känner mig så väl: jag är inte enormt tänd på det här med tal och ekvationer och vad det nu heter. Det är helt enkelt inte 6y. Hehe.)

Det låter kanske inte så farligt, men jag kom ju liksom ingenvart. De där instruktionerna var skrivna på fornlänska, eller så var jag värsta rikspuckot.
Nog om det. Jag ger inte mina plagg ett fint och sofistikerat lyft genom att sy in och puffa upp. Jag klipper av istället. "Lyxluffare" är ett ord jag hittade i en tidning, passar bra in på ett aktuellt moment i min stil. Det finns ganska många olika. Kikki, som ju kan sådant, kallar mina kläder för "boyfriends", helt enkelt för att jag gillar herrkläder. I min familj är det bara Iris, som är 9 år, som får ha sina kläder ifred. 

Så nu har jag börjat klippa kläder så fort jag har tråkigt. Nej, det är inget bratsnobberi, inget hån mot fattiga människor som har söndriga kläder för att de inte har något. Ingen slags champangevaskande jag-har-råd-jargong. Det är ett val - mitt stilval. Sedan kan jag försvara mig med att de stympade kläderna i de flesta fallen ändå är begagnade.



Jättemärklig väst som jag impulsköpte för en tjuga i Göteborg. Klippte den strax ovan naveln.



En gammal t-shirt som jag ärvt av min gudmor. Gillar inte schlager (längre), så jag gjorde något slags brottarlinne av det och tänkte att då får jag väl vara ironisk. Förlåt, Lotta. 




Ojoj. Sjumilainlägg.