Andrum
Flyr det är
För mycket människor
För många själar
Då går jag ut på
Hjärtats innergård
Rökte jag skulle jag ta en cigg nu
Syrenerna blommar
Blodet bultar
Än för mycket och sedan mer på en gång
Än för lite
För lite mest hela tiden
Det snurrrrrar
Och huvudet går på tomgång
Vimlet är som kladdig lava
Jag fixar det inte
Röker klart ciggen
Som jag inte håller mellan fingrarna
Andas
Lyssnar klart på musiken
Stänger hjärtklaffarna
Gå ut
Pappa
Jag bad om en enkel bussbiljett
Du flinade retsamt mot mig
Och hur jag än försökte kräva min rätt
Var svaret ändå ett stenhårt nej
Pappa
Kan jag gå ut nu i natt?
Inte dricka alls jag svär
Med ena ögat vid datorn du satt
Sa; nej aldrig, för du stannar här
Pappa
Jag fyller snart femton år
Lovar, jag ska inte ut på vift
Jag sa; alla mina vänner får!
Fastän det var en överdrift
Pappa
Kan du släppa taget om mig
Fastän jag inte är vuxen ännu
För jag är inte längre din lilla tjej
Och den enda som inte fattar är du
Pa-pa-pa-pa-pappa
Låt mig bara gå ut ikväll
Jag vet att det är mörkt och kallt
Men jag lovar att jag sköter mig själv
Och det var väl typ allt
Ester 2011
Körsbärsblomma
Nu fäller körsbärsträden
Och de mjuka bladen ligger platt på mage
Utspridda och förvånade
Här på asfalten
Och så långt mitt öga kan sträcka sig
Är marken skär
Världen ser lite bögig ut
Stolt och rosa
Ester 2011
Hälsa min Kirikou
Kirikou
Ack min Kirikou
Det börjar som en saga om kärlek
Vandrar nerför stranden
Vid floden Mascararand
En lördagskväll
Mörkt fram till där
Vattnet skär mot himlen för
Där i den horisonten
Vilar alla frågor i
Ett ojämnt samelsurium av andetag
Och Kirikou
Älskade Kirikou
Vill klättra uppför din vägg
En lördagskväll
Min Kirikou
Jag ska lämna mina sorger
Bakom ditt lena öra
Även om du sover min vän
Även om jag hör dina drömmar
Sväva in och ut mellan dina läppar
Din tunga dina tänder
Ska jag se dig och
Jag ska vaka över dig
Min Kirikou
Min Kirikou
Kunde jag måla skulle
Det här vara över min vägg nu
För dig har jag legat så stilla
På alla dessa båtar
För dig har jag seglat
Nerför floden Mascararand
Om lördagskvällarna
För dig min Kirikou
Ska jag slå
Och mitt hjärta också
Ester 2011
Förstår
Luft vill ha luft
Och jag fick inte luft
Behöver något
Någon
Att andas
Får inte
Varför undrar jag varför?
Granska dig själv svarade mina tankar
Och jag förstod
What is love?
Gammal bild på mig och min ena syster syster Vera, som jag älskar väldigt mycket.
Kärlek det är väl
Något fint
Sådär ömtåligt
Så jävla jävla fånigt
Och onödigt för vissa
Men kanske inte för dig och mig
Kärlek är som en
Sockerbit i kaffet
Jag smälter
För du är så varm
Kärlek
För jag kan ingenting om den
Kanske därför jag orkar dikta?
Det är som att ta en dusch på insidan
Allt bara strilar neråt
Tungt är det
Men bra
Kärlek
Till den som vill höra på
Till en Youtubekändis
Till min mamma
En bok
Och din undulat
Till dig
Och mig själv ibland
Ester 2011
(Det här är också kärlek)
musiiik musiiik musiiik
Det blev lyckligt
Hysteriska rusningar genom hjärtat
Som elstötar
Som en biljardboll av ljus i magen
Ett slag av stjärnor
Omtumlad ramlar jag ur lådan
Det snurrar det snurrar Snurrar snurr-snurr-snurraaar
JAG SKRIKER
JAG PRATAR TALAR LÅTER JAG KAN JAG KAN JAG KAN
Musik och jag
Hoppar Jag Studsar
Jag far uppåt
Så mentalt men på riktigt fast i fantasin och ändå väldigt verkligt
(eller nåt)
Det går vågor genom mig
Som att få flygförmåga
Efter år i krig
- Kan man spy för att man är sådan som jag är nu? -
Sjunger och det låter
FÖRJÄVLIGT MEN JAG KAN KAN KAN KAN KAN KAN
ANDAS ANDAS ANDAS
JAG KAN LÄXAN UTANTILL
Det är väl mest att jag hellre
Lever på riktigt
Mest att jag hellre
Sjunger typ
Och vad lyckligt det blev!
Ode till vintern
Det är vinter.
Himlen är mörkblå och alla vattenpölar glittrar i groparna i trottoaren och mellan kullerstenarna i Gamla Stan.
När alla andra går sakta med nedböjda huvuden och sörjer sommarens bortgång ler jag i hemlighet under min huva.
Träden fäller. Löven faller. Inte jag, jag stiger.
Himlen kommer närmare mig, trädens kala grenar vinkar mig uppåt.
Det är så jag vill ha det.
Jag kan sitta inne och spegla vintern i fönstrets svarta glas länge.
ASFALTSBLOMMOR ASFALTSLYCKA ASFALTSMÄNNISKOR I MIN ASFALTSSTAD.
ASFALT ett sådant märkligt ord. Men den luktar gott av regnet.
Snart faller snön, snart tänder vi ljusen i adventsljusstakarna. Stearinmurar och sådant oviktigt blir så vackert om man är sömnig.
Själv tror jag inte på farbror Frost men snögubbar litar jag på. Så realistiskt i allt drömlandskap!
Däcken skvätter slask över mina vinterskor och bildar grå mönster över svart läder. Jag fryser om fötterna.
Mina fingrar är blå men näsan är röd.
Alla mina vänner ser ut som vinteränglar. Om de kunde begripa hur underbara de är.
Jag hatar snö i nacken.
KYLA.
Men inomhus och under huden brinner små eldar. Små vintereldar.
Bilarna blinkar extra mycket i mörkret idag.
Det tycker jag är fint.
Vingar
Har ärvt ett par
Luggslitna vingar
Av min gamle farfar
Han lade dem på min kudde
När han kände sig vuxen nog
Att pröva sina fötter
Ni kan
Aldrig ana
Hur glad jag blev
Så jag satt där
Ända till dess mörkret
Började hemsöka mig
Jag är en ängel
För ett par tusen ögonblick
Och min farfar vandrar
Över molnen ovanför
"Borta där - JAG!"
Tusch
Tusch
Tuschmustasch
Lössläppt någonstans
I Universum
Ingen förstår
Med kalla fötter
Och lite
EYELINER
att anförtro sig åt
Vacker?
Ja kanske här uppe
Något svävar
Vid horisonten
Eller kanske Jordens
bottersta
topp
Vinkar
Blöder
Skrattar
En fågel
Förhoppningsvis
Det är Jag
