Esters alla dagar

Jag läser en bok som heter "Flickan och skulden - En bok om samhällets syn på våldtäkt" av en kriminalreporter vid namn Katarina Wennstam.
Den är bra. Och alldeles fruktansvärt jättehemsk.
Sitter med gråten i halsen och ilskan pysande ur näsan lite omvartannat.
Vi är verkligen ett jävligt inskränkt litet släkte.
Jag har länge funderat över det här. Det här om när flickan faktiskt blir delaktig i brottet hon utsatts för.
Enligt mig är våldtäkt ett av de värsta brott en människa kan begå, och i princip oförlåtligt. Av samma grad som mord. Man förstör inte bara ett liv. Tänk efter; det är ett par föräldrar, kanske syskon, den bästa vännen, partnern, en faster och en mormor som också blir skadade för livet.
Det kan gå så långt att jag vissa dagar tänker att man borde kastrera alla våldtäktsmän (alltså helt ärligt!)
Vidrigt och ohemult, det är vad det är.

Så här är det; så fort man säger nej och den andre fortsätter är det en våldtäkt.
Det är fakta, och det går inte att vrida eller vända på. Och skylla på att offret eller gärningsmannen var full kan man bara inte göra! Det är då jag börjar tänka, för att citera Phoebe i Vänner; "what is up with the Universe!?"
Och inte fan spelar det någon roll hur flickan är klädd. Fleecetröja som nylonstrumpbyxor, det är fortfarande något vidro som tagit sig rättigheter han verkligen inte har.
Inte heller spelar det någon roll om flickan är en tjej som har många pojk/flickvänner bakom sig.
Slampor finns det inga, det är bara ett ord som män hittat på för att skaffa sig kontroll (läs "Fittstim")

Jag har en hjälte, och det är min kompis Anna som en gång blev antastad på en buss och som sedan, när hon skulle kliva av, ropade ut i bussen att "HAN DÄR ÄR EN SÅN SOM TAFSAR!" Det är sådant som jag inte glömmer.
Direkt efter ringde hon till mig och var helt skrattig i telefonen. Det var så himla härligt!

Okej, till saken nu då. För det första är det aldrig tjejens fel om hon blir våldtagen.
Vare sig det är av en svettig pubbeunge som går dit pitten pekar, eller av en läskig gubbe i slokhatt och draculamantel som hoppar fram ur buskagen i någon förortspark.
Allt är gärningsmannens fel. Det beror aldrig på henne. Och det här med att så kallade slampor inte kan bli våldtagna är RENA CRAPPIFIERINGSMUPPERIER! 

För det andra. Om du blir antastad; skrik för fan! Slåss, sparkas, skallas, spraya hårspray i ansiktet. 
HAN får faktiskt skylla sig själv. Han gav sig på en kvinna som inte har sänt honom några signaler. SE MEN INTE RÖRA, KILLAR. Och anmäl efteråt. Varför inte? Förtjänar inte han ett jääävligt långt fängelsestraff efter det han faktiskt gjort/tänkt göra? 
Idag är en sådan dag som det börjar luta åt att kapa snoppen av dessa män.    


Update: Nej, Anna. Det är inte i allmänhet männen som är problemet. Men det är nästan undantagsvis män som våldtar. Det handlar om dessa monster, inte om vanliga, fina killar.