Esters alla dagar

Tanken slår mig som ett bombnedslag.
Helt plötsligt och bah sådär. Jag har egentligen aldrig tänkt på det förut, men så är det ju.
Kissie är en bra bloggare.
Ja, hur osannolikt och drygt fjortisgroupie det än låter.
Missförstå mig inte nu, ränn inte iväg och skvallra om att jag läser Kissies dagligen. Lyssna, stanna kvar vid inlägget och låt mig klargöra min åsikt.
Miss Alexandra "Kissie" Nilsson har enligt min åsikt för det mesta helt socialt efterbliven.
Hon håller med Anna Anka. Hallå? Logik?
Anna Anka är en mediekåt kärring med konstiga åsikter om allt och andra (för att nämna några; hajbrosk, bögar och tjocka människor...) och Kissie själv är inte mycket bättre.
Inte gör det någon skillnad att hon envist dementerar att hon skulle vara dryg och okarismatisk utanför bloggen. Är man taskig, Kissie, är man taskig, och det spelar inte någon roll om du är det över ett tangentbord.
Och hon tar inte väl hand om sig själv. Sprutar sig full med farliga produkter, ajaj.  
Jag menar, hur jävla trevligt är det att gå bredvid någon och riskera att få en ballongtutte eller fiskmun i ena ögat om man vänder sig mot personen för snabbt? Det enda bra med ballongtuttar är att de är bra krockkuddar om någon skulle anfalla Kissie framifrån. Och, låt mig påpeka att hon heller inte riskerar att bli knivhuggen i hjärtat - boobiesarna håller överfallsmän på armlängds avstånd!

Okej, till saken. Alexandra Nilsson är en bra bloggare. Vet ni varför? Jo, det ska jag nu kortfattat förklara.
Därför att hon ständigt uppdaterar sin blogg (helst en gång i timmen). Hon lägger upp bilder, och förser sina inlägg med små egenhändigt ritade Paint-serier. Hon vet hur hon skapar rubriker, och tar upp aktuella ämnen.
Hon är helt enkelt duktig på att göra sin blogg tillsynes intressant.
Jag personligen tror inte att Kissie är dum i huvudet, långt ifrån. Hon vet precis vad hon sysslar med.
Men det är osmart, det är alltid osmart, att hoppa på folk för deras utseende. Och det är inte politiskt korrekt att berätta för alla som vill höra på hur äckligt du tycker det är med ammande mammor. AMMANDE MAMMOR ÄR DET NATURLIGASTE SOM FINNS, OCH DINA TUTTAR SYNS LIKA MYCKET OCH ÄR DUBBELT SÅ STORA SOM AMMANDE MAMMORS.
Jag säger; skaffa dig ett ordentligt jobb, se dig i spegeln och tänk efter om du faktiskt mår bra av tuttar som skulle kunna ödelägga hela Närke om de exploderade, och sluta dryga.

Min far är lite rolig.
Han vägrar skaffa mikrovågsugn och elvisp till vårt kök.
Som uppenbarligen är menat att vara gemensamt, fastän det är papsi som härskar där egentligen.
Jag och Vera försöker övertala honom om att en mikro är Guds gåva till mänskligheten. Han förstår det inte.
Han säger att "vi kan skaffa en mikro och ha ett draperi att dra för om det kommer gäster".
Men, logik, pappa? Vad är det som är så fult med en mikro?
De flesta normalt fungerande kök har en mikro. Om de inte har det brukar det inte vara för att farsan i familjen tycker att "en mikro är djävulens påfund" som min egen käre far uttryckte sig häromdagen (med en touch av humor, som tur var...)
Vad gäller elvisp tänker jag inte ens gå in på det.

Fungerar på att ge honom en gammaldags grötvisp av trä i julklapp.

Hej biatches.
Hemma från Göttlaborg. Just det ja. Ni visste ju inte ens att jag var där i helgen...
Det är i alla fall förklaringen till den allvarliga underbloggningen här i dagarna.
Vi var i Göteborg (Kikki och jag m.fl.) på körresa.

För er som känner att informationen är absolut nödvändig och inte får gå er förbi...
DETTA HAR HÄNT:

- Vi sov under en kyrka. Vi lyckades göra om hela konfirmandernas mysiga fritidsrum till en tjejkarneval. Bindor i soffan, fluffiga kuddar med hjärtmönster, plattänger i alla hörn och choklad och chips lite här och var.
Nej, inga ungdomsrum är säskilt städade, killar. Inte tjejers heller.

- Vi hittade en snygg kypare! Som trodde vi var arton! Och började räkna upp cider, öl och vin som dryckesval! Tills körledaren Håkan nämnde att vi var fjortisar!

- Vi sjöng.

- Vi shoppade i ett köpcentrum ungefär lika stort som Gamla Stan och tyvärr omöjligt att orientera sig i. Det är lycka... 

- Vi satt i Göteborgshjulets topp och sjöng högt samtidigt som vi (jag) i hemlighet kände oss dallriga som vattniga Yell-os vid tanken på hur högt våra rumpor befann sig ö.h.

- Kikki och jag lyckades i jakten på den eftertraktade affären Prickig Katt ta fel buss samt fråga en norrman om vägen. Kom fram tillslut och upptäckte att allt var för dyrt och för snyggt för mig...

- Vi chäjjsnackadäääää. Det är underskattat, tror inte jag haft så roligt på år och dag. 


Från Prickig Katts hemsida www.prickigkatt.se 

Kort sagt en lyckad viiiikääänd i Uppsala. Göteborg menar jag, man är väl inte kungen...