Esters alla dagar

Ovidkommande, barnsligt och roligt.


Jag tycker inte om spärrvakten i tunnelbanan vid Skansknull.

För det första var jag inte i the right moment att mucka med. Promenerat hade jag runt hela jävla Söder i jakt på en enda liten människa i en enda liten butik som skulle kunna laga min överhettade filmkamera (för i sommar, bitches, ska här spelas i musikvideos).
Och jag hittade ingen. Mobilen höll på att ladda ur, och jag är en sådan där jobbig och krävande chey som alltid vill ha musik som en extra krydda i mitt svenneliv.
Och eftersom jag inte har någon iPod, mp3 eller bergssprängare tjänar min stackars snookifierade mobil som musikspelare.
Anyway. Det var varmt, jag var trött i benen, hopplösheten spred sitt gröna gift i mig etc etc. Så jag trotsade ekonomi och hurtighet och köpte en sms-biljett för att enkelt hoppa på tunnelbanan och åka två stationer hem till mitt. Men onej, så lätt skulle det tydligen inte vara.

Spärrvaktsfan släppte inte förbi mig. "Den har gått ut!". Jag som precis köpt den protesterade lite mesigt. Kön växte. Situationen blev jobbig. Han schasade mig bara åt sidan.
Jag såg ju på biljetten att den inte gått ut, den skulle inte upphöra att gälla förrän om mer än en timme. Blev fly förbonkad och sparkade i min vrede till ett metrotidningsställ, lite lagom aggressivt sådär. Sedan stormade jag som en ilsken tjur med uppspärrade näsborrar till närmsta busshållplats.

Där gällde den minsann. In your face, rikspucko. Eller närsynt eller bara förjävlig i allmänhet.
Snabb på att döma är jag. Eller så ser jag ut som en plankare, fan vet jag.