Esters alla dagar

Leggins. Jag brukar inte dissa kläder. Jo det brukar jag, men jag försöker att inte göra det i bloggen eftersom det känns så jävla drygt och bratigt att bedöma folk utifrån vad de har på sig. Men jag tycker nog att strumpbyxor är finare än leggins, och nu på sommaren ska man väl passa på att vara barbent! Det är ju äntligen varmt i Europas lilla granröv, för sjutton.

Mygg och andra småkryp som orsakar sveda och värk för att de är onödiga och förstör fina sommarkvällar och snygga bara ben med röda klådblemmor.

Eric Amarillo - Om sanningen ska fram (sommarplåga)

Kikki hissar, jag dissar. Det brukar vara så, ehehe.

Jag ser verkligen inte charmen i det här. Låten har ingen ordentlig poäng, den är ytlig, den rimmar inte (fastän det verkar som att den ska det) och han sjunger fult. Ja, det gör han. Inte mitt fel att killen låter som en gammal kåt fiskmås på en sträckbänk.
Det enda som är bra är själva beatet. Väntar på en instrumental-version, det hade varit grymt.

Jag är medveten om att vi tycker olika, ja. 







SOMMARLOV FUCKERS. VI FÅR SOMMARLOV IMORGON! (Sedan att jag inte har så mycket att ta mig för efter det gör inget, för det är ZOMMARLOV!)

Flow. Flow är det bästa som finns. Man känner sig tillräcklig, för en gångs skull. Om dikten blir dålig landar man på jorden igen, med en jävla duns. Och årstiden är fylld av flow (man ska egentligen inte skriva dikter om årstider, det är typ en uppgift man fick i lågstadiet) så man känner sig liksom glad hela tiden.

Långholmen. För att jag får skitbra vibbar av den platsen. Nämen ärligt, det är jättemysigt när det inte är en massa märkliga människor där.

Alla sommarinlägg i bloggar. Ganska ointressanta och helt sommarrusiga. Det är så mysigt med solspralliga människor och menlösa bildbomber från stranden, från staden, från födelsedagen och från studentskivan.

Veronica Maggio - Jag kommer

En annan sommarplåga. Som jag najsar.
Fattar inte hur man kan tröttna på den här, eftersom den är grym in till hjärtat och ut på andra sidan!
Plus att den är lätt att sjunga med i, och här är sångerskan fantastiskt begåvad, texten bra och virtuos och instrumental-versionen är lika superb som orginalet. Den är också tacksam att göra bra remixer på.
Och jaaaa, för tiotusenelftifjortonde gången, det är MENINGEN att den ska tolkas på flera sätt. 

Sedan är kanske liiiite partisk eftersom jag älskar Veronica Maggio.