Esters alla dagar

Hallå hallå.
Jag kom att tänka på en grej när jag läste Dn:s insändarsida i förrgår.
Det var någon liten människa som skickat in en arg notis som gick ut på att gnälla över hur smala alla catwalkmodeller är. Jaha, det kan man ju tycka. Catwalkmodeller är för det mesta skitsmala, man måste komma i storlek 36 och vara minst 170 cm lång som tjej för att kunna bli en sådan.
Men jag måste säga att jag blev en smula irriterad när människan påstår att de omöjligt kan må bra.
Vaddå inte må bra? Som jag uppfattat det är är självsvält visserligen ett rätt utbrett problem inom modebranschen, men att alla smala modeller (och människor i allmänhet) inte skulle må bra är väl ändå bullshit. 

Man kan vara spinkig naturligt. Jag har alltid varit fyrkantig och benig, dock inte lika mycket nu som förut; i sjuan vägde jag 40 kilo. Jag har inga som helst problem med mat, aldrig haft. Jag är en sådan där som ser mat som ett sätt att umgås, inte som bränsle. Då är det är inte kul med folk som kommer farande och påstår att man äter för lite. Vaddå, det vet väl jag bäst?
Och så kommer folk och gnäller att de är tjocka. Kurviga heter det. Kurviga!
Var glad om du är kurvig. Det kan man aldrig vara om man är supersmal. Kom INTE och gnäll över att du är tjock, vet du vad vissa smalisar skulle göra för att inte behöva se ut som morötter!? 

Låt smala människor sköta sitt. Det finns jättesmala människor som inte mår bra. Rikta energin på dem istället för på catwalkmodellerna som kanske faktiskt är smala av en naturlig anledning.