Esters alla dagar

Jaha, nu har jag bestämt mig för att åka på konfirmationsläger i sommar. Inte för att jag är så särskilt gudfruktig alls. Jag vet inte vad jag ska tro, men visst finns det en annan förklaring till jordens och mänsklighetens uppkomst än en gubbe på ett moln. Jag säger nog att jag hellre tror på vetenskapen, tyvärr, även om jag sjungit i gospelkör sedan jag var 6 år. 
Däremot har jag full förståelse till alla troende; kristna, buddhister, muslimer, judar, shintoister (eller är det shintuister?), konfucister, hinduister... ni fattar. Helt enkelt för att om man verkligen tror på gud/gudar så kan ingen komma farande och vråla "NAEJ SÖRRÖH DEÄ FINNS INGA BEVIS PÅ DET!" 
Och är man uppvuxen med sin religion är det ofta en viktig del av ens liv. Jag älskar att folk älskar gud.
Det jag inte älskar är det här:

Esters feta skräckscenario som skulle kunna inträffa på kristet konfirmationsläger:

VÄLDIGT kristen ledare: Och alla är vi en avbild av Gud, eller hur Ester?
Besvärad Ester: Alltså... jag tror inte riktigt på Gud...

= Dålig stämning och en fortfarande ickereligiös fjortis.


INGEN SKA TALA OM FÖR MIG ATT JAG ÄR EN GUDS AVBILD. Det bestämmer jag själv.
Att jag ändå valt att konfirmera mig är för att jag fortfarande känner samhörighet med kyrkan och jag vill tillhöra den. Det är praktiskt och känns bra.