Esters alla dagar

Jag har eventuellt dragit på mig en bihåleinflammation.
Känns ungefär som något slags vakuum bakom ögat, genom ena näsborren och upp i hjärnkontoret.
Hade jag varit äldre hade jag tröstat mig med blaskigt vin och choklad.
Nu har jag frukt att anförtro mig åt. Eftersom jag ätit upp allt tröstgodis jag hade.

Äsch, livet är hårt! sa stenen. Det är ju inte cancer liksom (titta, äckligt bajspositiv!) utan bara en vanlig jävla inflammation (which I by the way inte kan skilja från infektion, what's the difference?) 

Val idag. Kommer Sverigedemokraterna in i Rikstan tänker jag sätta mig i ett hörn och tjura (eftersom det kommer att påverka vårt samhälle så sjukt mycket). Håller tummarna för en rödgrön regering och kanske vår första kvinnliga statsminister.
Men jag är för lat och för feg för att följa valvakan. Kan jämföra känslan lite med finalen i Idol. Lagom simpelt sådär. Jag kommer bara sitta där i vår platta rosa TV-möbel, vi kan kalla den Helmut eftersom jag inte kan stava till dess riktiga produktnamn, och gråta när Alliansen stiger i kurs.
Ja, för sådan är jag.